Hösten alltså.

Den har varit över oss ett tag nu men jag har inte ritktigt reflekterat över att den. Hösten. Jag gillar på sätt och vis den här årstiden. För att citera mig själv ”För den är full av död och förruttnelse”. Men det ligger nog djupare än ett enkelt vurmande för den årliga undergången. Det är nog förändring i stort jag tycker känns bra. Årstidernas växlingar är en konstant som man förhoppningsvis alltid kan räkna med. Sen är det faktiskt riktigt snyggt med alla brandgula löv som lyser upp lite. Tråkigt nog så är ju som alltid Göteborg helt fel plats att uppleva höst/vinter/vår-delen av året på om man inte är förtjust i regn. Det regnar rätt friskt på sommaren också men då brukar det vara lite mer uthärdligt.

Jag har drabbats av en längtan framåt, efter något nytt. Jag måste bara komma på en bra plan. Sen ska ni få se på fan!

Årets sökord.

Någon har sökt på ”en typisk förlorande gais supporter” och kommit till den här bloggen. Det är faktiskt ganska roligt. Men jag ser varken mig eller GAIS som förlorare och gaissupporter skrivs väl ändå ihop? Appropå GAIS och fotboll så ska tydligen blåvitt ha någon sorts segerparad på avenyn ikväll. Två saker som håller mig vid gott mod noteras: Jag jobbar, vilket innebär att jag inte kommer att bevittna spektaklet av misstag samt att vädret förhoppningsvis gör sitt bästa för att få festen att ställas in.

Måndag igen med allt vad det innebär av frustration och mild panikångest. Inte för att helgen innebar särskilt mycket rock n roll för min del men det är ju ändå bra mycket skönare att vara ledig än att inte vara det. Nu går jag in i sån där vecka där jag ska jobba helg. Jag kan sätta 50 spänn på att typ alla jag känner kommer att vara på värsta partyhumöret och vill ha ut en på dumheter. Det slår aldrig fel.

Men i brist på kalas och såna saker så kan jag i alla fall trösta mig med det ny zeldaspelet till nintendo ds. Det är faktiskt äckligt bra även om det tog en timme eller två att komma in i hur kontrollen fungerar. Men nu känns det som att det antagligen är det zeldaspel med bästa kontroll hittills. Att handlingen och grafiken är väldigt barnvänlig är saker jag gärna sväljer då spelet är så otroligt stämningsfullt. Men jag tror faktiskt jag börjar bli för dum för dom här spelen. Redan på första borgen körde jag fast rejält och irrade omkring i säkert en timme innan jag kom på lösningen på pusslet. Naturligtvis var det hur enkelt som helst när man väl kom på hur man skulle göra. Hur som. Det värmer bra med ett nytt Zelda så här mitt i hösten.

IFK Fiffel&Båg

IFK Göteborg visade idag med all önskvärd tydlighet att som skattefuskare kommer man långt i det här landet. Jag tycker förstås att det är helt förkastligt men nu vet jag i alla fall vad det är som gäller framöver. Men å andra sidan var det länge sedan jag var så naiv så att jag verkligen trodde att rättvisan skulle komma ikapp dom verkliga förbrytarna.

Det om det. Nu är fotbollsäsongen över för den här gången och som avslutning på en helt okej säsong åkte GAIS upp till slödderstadion och förlorade storstilat med 4-0 mot Brajen. Finns egentligen inte så mycket att säga om den biten. Jag får hoppas på nästa säsong och att truppen ska vara en aning mer stabil i sina prestationer. GAIS behöver verkligen höja sin lägstanivå några steg. Och där är ju naturligtvis den kommande tränarrekryteringen helt avgörande.

Nya Mac OS X Leopard är för övrigt sjukt hett.

Öppen fråga:

Har ni verkligen inget bättre för är än att sitta hemma en fredagkväll och mäta era internetuppkopplingar med TP-test?!

Om ni på riktigt inte kan komma på något bättre att göra en fredagkväll så tycker jag synd om er. På riktigt. Ni är tragiska. På riktigt. Djupt tragiska.

Det är dom små sakerna som gör det.

Planeringgmöte med Kurragömmaklubben i går kväll. Det planerades en hel del och det dracks en hel del. Det får man väl säga är utmärkta förutsättningar för ett scenario till GothCon nästa år. För mig var det minst lika viktigt att ta mig ut och träffa lite folk som att faktiskt göra något alls till konventet. Men nu är stenen i alla fall satt i rullning och jag tror faktiskt den kommer landa med ett jävla brak. På ett bra sätt då.

För att anknyta till postens titel. Idag ska jag arbeta. Det är inget konstigt med det. Det är ju fredag, jag menar, dom flesta jobbar även på fredagar. Men. Min arbetsplats måste vara konstruerad för att få till den där känslan av små små slag i njuren. Konstant. Saken är den att jag har jobbat tidigt hela veckan, gått upp som en lydig drönare och gjort det jag ska göra på jobbet. Idag, fredag, tycker Datorn™ att jag ska jobba kväll. Till 22:15. Och det innebär med all sannolikhet att jag inte kommer att komma ifrån jobbet före 22:30. Att ha gått upp tidigt en hel vecka och tvingas gå hem sent i slutet på den, det är en sån där liten grej som gör att man känner sig så värdefull och omtyckt. Vad fan gnäller han om? Ja, det undrar jag också, vad fan är det frågan om? Det här hade inte varit en grej överhuvudtaget om det inte vore så att i princip varenda arbetsvecka jag har ser ut på det här jävla sättet. Brinn Datorn™ Brinn !

Imorgon planeras det i alla fall in öldrickning av något slag. Vi får se vad som händer.

Nina Hemmingsson…

…har samma efternamn som mig. Och hon är ett geni.

Metaångest

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra av detta utrymme som jag med viss frenesi har karvat ut åt mig själv på internet. Det jag menar är att jag någonstans inte tycker att det är särskilt roligt att skriva ner saker här längre. Men vi får se helt enkelt. Jag kanske tar en paus, eller så fortsätter det som vanligt.

Nu ska jag prata lite om helgen som varit. Det är ju ända tisdag idag så man har det ju lite färskt i minnet i alla fall.

Man kan säga att hela kalaset började redan i torsdags förra veckan. Då hade vi en så kallad teamdag på jobbet och det innebär i praktiken att jag, min chef och mina närmaste arbetskamrater i mitt team (hence teamdag, duh) låser in oss på någon konferensanläggning, tittar på powerpointpresentationer och dricker vin. Just denna gång så var vi ute på Tjörn och gjorde bort oss. Powerpointandet gick precis det var tänkt och lite kort sammanfattat kan man säga att vår ledning har bestämt sig för att vrida åt tumskruvarna ytterligare några varv med hårdare krav på vår tillgänglighet och schemaefterlevnad. I praktiken innebär detta förstås ingenting då vi ändå är ett tjurskalligt gäng som kör vårat eget race till viss del statistiken har dom aldrig haft någon anledning att klaga på. Vill dom ha en bättre support får dom anställa fler. Enkel och galet simpel matematik. Men det där vet vi ju redan. Det roliga med hela den här teamdagen var maten, drickandet och umgänget med ett gäng goda arbetskamrater.

Väl fredag och tillbaka till i götet så kan man ana en kollektiv betongkeps som låg över vårat hörn på supporten. Vi jobbar surmulet och grinigt av resten av fredagens få timmar och äntligen blev det helg på riktigt.

Efter en dusch och lite vila så ringde Sandra och frågade om jag var sugen på indiskt. Sandra har jag inte träffat på 10 år. Hon tillbringar sina somrar i Falun och av någon anledning så började vi hänga med varandra på den gamla goda tiden. Men livet gjorde att vi tappade kontakten men tack vare Facbook så lyckades vi bestämma att vi skulle träffas i fredags och det hela inleddes på Bombay vid Järntorget. När situationer som dessa uppstår, att man ska återkoppla med någon som man var nära för bra länge sedan, så kan det lätt bli lite tyst och pinsamt. Men jag tyckte vi skötte det bra. Efter indiska maten så gick vi vidare till ett kafé och fikade bort resten av kvällen. Riktigt trevligt och jag är glad över att ha återfått en god vän.

Lördagen innebar inte mycket till en början. Det var bestämt sen gammalt att vi skulle dra ihop ett gång och besöka en nystartad syntklubb vid namn Body Beat på haket vid masthuggstorget. Men innan dess tillbringade jag i någon sorts postbakfylla där tidigare dagars brist på sömn fick ta ut sin rätt. Oskar dök i alla fall upp till slut och efter lite inhandlande av groggvirke så hamnade vi till slut hemma hos Johan och Kerstin. Kvällen förflöt efter normalmallen men det var ändå riktigt trevligt. Body Beat var precis som väntat, lite som ett Monochrome fast med bättre musik och det är inte illa. Jag har några minnesbilder av att Phu matade mig med long island tea och att Kaiko och Love med sällskap också var där. En bra klubbkväll med riktigt många vänner på plats helt enkelt och kan man egentligen önska sig något mer? J och K tog sitt ansvar och ”tvingade” mig hem till människobyn igen efter sedvanligt utfodrande på BK.

Söndagen var bakfylla, städning och speldag. Några kompisar till Johannes kom förbi och vi testade att köra igenom Kremlin. Klockrent spel. I övrigt togs det mest lungt.

Nu är det alltså tisdag, två dagar före lön, 2 och 40 på kontot och väldigt få utsikter till roligt. Tror fan att man är bitter.

Perspektiv på detta?

”H&M-Perssons kappsäck var på den tidiga eftermiddagen värd ”bara” 123,7 miljarder kronor i jämförelse med stängningsdags i fredags, då den var värd 125,9 miljarder kronor. ”

På det stora hela har mitt bultande vänsterhjärta bultat mindre och mindre dom senaste åren. Ibland flammar lite gammalt klassiskt klasshat upp och jag känner för att spränga saker. Men på det stora hela har jag noterat att den politiska glöden har om inte slocknat så i alla fall förvandlats till något annat. Något mjukare, något mer realistiskt. Från att ha drömt om socialistiska utopier till att nästan våga hoppas på att sossarna vinner valet nästa gång. Kanske är det att bli äldre, vad vet jag, eller så har dom lyckats kväva min upprorsanda under en tung filt av vuxenhet, ansvar, arbete och något sorts krav på fortplantning. Dom ger mig sprit, fotboll och musik för dom vet att det håller mig mätt och nöjd. Med framgång. Jag är på det stora ganska nöjd och mätt.

Men.

När jag läser att PengarPåBarnarbete/sexist-Perssons aktieportfölj sjunker med 2 miljarder i värde på några timmar så blir jag faktiskt helt vansinnig. Det som drar fram det gamla goda ursinnet är helt enkelt medias totala brist på perspektiv. Att det på något sätt skulle vara synd om dessa människor som har stulit av oss så till den milda grad att dom aldrig under några som helst omständigheter kan göra sig av med sina pengar. Hur man än vänder och vrider på det, man kan inte äta mer än tre fyra gånger per dag, man kan bara köra en bil åt gången, man kan bara bo i ett hus åt gången. Vad i hela friden ska dom göra med alla dessa pengar? Är man god för 123 miljarder och när media tycker synd om en för att det ”Är en tung dag på börsen” så är det något som är så sjukt snett i det här samhället. Glöden är på väg tillbaka.

Huka er, era jävla parasiter.

För dom som undrar…

Just nu känns det här blogginlägget jävligt passande. Men det går förstås upp och ner.

”Klimatkatastrofer, tuberkulosepidemier och undergång. Jag kan ta det. Värre är det med entreprenören.”

Priset som inte är ett Nobelpris går i år till:

Tre amerikaner som har gett ovärderlig input till nyliberalismen! Det var ju ingen dark horse direkt om man säger så…

Nu till något annat.

I lördags var det meningen att jag och Sofia skulle gå och se Coffinshakers sprida sin mörka countryrock på Henriksberg. Därav blev det inget. Vi satt hemma hos sofia och laddade med Wii samt mjölkdrinkar när det meddelades oss att Henriksberg var proppfullt och att vi aldrig skulle komma in. Då beslutade vi oss för att sluta upp med Charlotta och co. på Kellys där det i vanlig ordning dracks mängder med öl. Där träffade jag på några gamla bekanta varav en var Maria som jag träffar på tok för sällan. Efter en del drickande så beslutades det att vi skulle dra vidare till Truckstop Alaska. Jag var dock väldigt skeptisk till den utvecklingen då jobb stod på dagordningen på söndagen. Men dum som man är så hamnade jag likväl på Truckstop där det dansades och dracks öl hela natten. Där träffade jag på lite gammalt falufolk i form av PG, PB och Emil samt en gammal bekant vid namn Sara. Mycket trevligt och jävligt kul helt enkelt. Hemma klockan 6 på morgonen och förutsättningarna för en bra arbetsdag såg inte direkt ljusa ut.

Söndagen förflöt i någon sorts blandning av bakfylla och ren och skär ångest. Man ligger som man bäddar och jag förtjänade antagligen varenda minut av mitt usla mående.

Idag är det minsann måndag och en helt ny vecka av synd och skörlevnad breder ut sig framför mig. Till helgen verkar det som att det planeras besök på Body Beat som ska vara någon ny syntklubb på Haket. Babyfirman kommer in från Borås och dom är ju alltid roliga att festa med så det blir nog bra det där.

Hur man än ser på det hela så är det fan riktigt roligt att vara tillbaka i svängen.