stoppa matchen

Backa hem nu pojken min! Del 2

Posted in GAIS, musik: by Micke on november 28, 2006

Gais sockrar budet till Keene

Det ser ut som att dragkampen om världens bästa Keene just har tänt till ett extra steg. Det här börjar faktiskt bli riktigt spännande! Bara nu inte GAIS blåser iväg hela värvningskassan på det här. Visst vore det suveränt om vi kunde säkra Keene men inte till vilken kostnad som helst. Priserna på spelare i Premier League är ju något mer uppskruvade än i lilla Allsvenskan. Killen vill ju å andra sidan verkligen spela i Pourtsmouth. Jag misstänker dock att han är något nummer för liten för det i dagslaget. Legend i Allsvenskan eller bänknötare i Premier League? Verkar som bollen ligger hos Keene.

För övrigt kan jag rekomendera Tom Waits nya trippel-cd Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards. Suveränt bra så hör i vinterrusket.

Festhelg

Posted in Allmänt, TV & Film, vänner: by Micke on november 27, 2006

Lönehelgen har förlutit härjad av synd, sprit och en aning våldsromantik. I fredags var det Romonight och det är ju lite av ett lotteri från min sida. Jag har haft roligt där många gånger men jag har även lyckats ha fruktansvärt tråkigt. Tack och lov var det bra och roligt den här gången. Det hänger väl som alltid på sällskap och nivå på fyllan. Sällskapet bestod i det här fallet av Oskar, Olga och Josef samt Sofia som redan var på på plats när vi andra anlände från Oskars förfest. Lite dans, lite sprit och lite naket kan summera kvällen. Inget spektakulärt alls men på det stora hela väldigt trevligt.

I bakfylldimman på lördag eftermiddag lyckades jag även gå på bio och se den där filmen om Marie Antoniette. Klart sevärd men en bit in i filmen försvann tempot och det blev mest segt. Men visst kan jag rekomendera vem som helst att se den. ”Snygg men tråkig” är en beskrivning jag kan instämma i. I alla fall delvis då vissa sekvenser var riktigt bra. Det tände i alla fall klasshatet ytterligare en nivå. Om syftet med filmen på något sätt var att man ska tycka synd om eller bry sig om huvudkraktären så kan jag bara konstatera att det inte fungerade på mig i alla fall.

Senare på lördagen hade jag och Elin våran ”efter-göra-slut-samt-skvallra-lite-om-våra-nya-liv-date”. Det var riktigt trevligt. På något sätt har jag inbillat mig att folk tror det är värsta frostigt mellan mig och Elin men det är långt ifrån sanningen. Vi kommer antagligen bättre överens nu än vi gjorde det sista halvåret vi var tillsammans. Vi konstaterade inför varandra att det är skönt med den nya dekadenta singellivstilen. Efter några timmars skvallrande anslöt Johanna (ett annat ex som jag fortfarande är god vän med) och Howard. Dom drog vidare mot någon privatfest men full och nöjd med kvällens utbyte åkte jag hem till den nya TVn istället för att vakna upp på en soffa i majorna insmörjd i gräddfil.

Det är lyx när johannes väcker en med löfte om pizza. Det är riktig arbetarfrukost minsann. Söndagen i övrigt avnjöts med förflyttningar mellan soffan och sängen.

Värderingar och övningar.

Posted in Jobb, musik: by Micke on november 23, 2006

Igår var det utbildningsdag på jobbet. Vi skulle lära oss det delikata ämnet ”konflikthantering”. Den som höll i utbildningen kom från ett företag som normalt ordnar kurser för telemarketingsäljare så det var en lätt modifierad variant av deras standardkur vi fick oss till livs igår. Jag har ingen aning om hur mycket den här kursen har kostat mitt företag att köpa in men jag konstaterade snabbt att jag redan är en jävel på att lösa konflikter med kunder. För att överleva i supporten så måste man använda varenda knep i boken och även hitta på en del egna för annars blir man slukad levande av krävande kunder. Massor av utbetalade pengar till en konsultfirma för att under några timmar bekräfta det vi redan vet. Lysande affärsidé det där, att sälja in självklarheter för dyra konsultarvoden. Helt bortkastat var det ju inte då vi faktiskt fick sitta och dela erfarenheter med varandra. Det hade vi ju kunnat klara av utmärkt utan dyrt utbildningmaterial.

Efter lunch fortsatte vår utbildningsdag med lite pedagogiska värderingsövningar. Kortfattat gick det ut på att värdera och diskutera vilka grannar man skulle kunna tänka sig att ha. Man fick välja två av åtta arketyper som alla hade en klar brist. Jag propagerade självklart för att ”Arbetaren” som stjäl på jobbet och ”Flickan” som är före detta prostituerad skulle få bo granne med mig. Jag var hyffsat ensam om den ståndpunkten då de flesta ville ha Direktören, rik och viktig, samt Missionären, präst och moralist. Det blir lätt så att en sån här övning blir en aning politiserad och extrem. Debattens vågor gick höga och vissa mindre kloka uttalande gjordes från alla inblandade. Jag har väl ytterligare manifisterat min roll som ”Vänsterextremisten” på min arbetsplats. Jag undrar om någon skulle vilja ha mig som granne.

Att slippa sitta i svaret en hel dag gjorde det värt hela mödan. Slutsatsen får bli att man kanske ska hålla inne med vissa värderingar om äganderätt när chefen sitter och antecknar vad som sägs.

Och nu till något helt annat…

Det verkar som att Skinny Puppys nya giv är på gång. Dom släppdatum som har dykt upp på diverse nätbutiker och nyhetssidor varierar med några dagar men i slutet av Januari blir det tydligen av. Plattan ska heta ”Mythmaker”. Enligt lite snack på nätet från några inblandade i produktionen så verkar det tyckas att den här plattan innebär någon sorts comeback till ”formtoppen”. Vi får se vad det betyder i slutändan men jag personligen välkomnar mer än gärna ett tyngre och mer skitigt sound om det är det som ”formtopp” betyder. Förra plattan var helt okej och innehöll några fantastiska spår men var inte lika dräpande bra som jag ville att den skulle vara. Självklart äger TGWOTR det mesta där ute men är i Skinny Puppy sammanhang ett ganska svagt vax. Nu har jag börjat gå i den klassiska fällan att börja bygga någon sorts förväntning inför det här släppet. Hur som haver, det ska tydligen bli turné också och om plattan floppar musikaliskt så kan man förhoppningsvis se Skinny på en scen nära mig framåt sommaren som lite plåster på såren.

mythmaker-mns.jpg

Backa hem nu pojken min!

Posted in GAIS by Micke on november 21, 2006

Aftonbladet: Elfsborgs drömvärvning

Ingenting är satt i sten men det här är fan inte roligt någonstans. Att Ellos av alla jävla skitgäng ens antyder att dom är ute efter Keene är något som kan få den mest luttrade gaisare att ligga sömnlös fram till säsongspremiären. Nä, jag hoppas verkligen att Keene bara råkade sätta sig på fel buss när han hamnade i Borås. Av en ren slump lyckades han gå några varv runt centrum innan han skakandes på huvudet satte sig på bussen hem till trygga Göteborg igen. Det måste ha varit så det gick till. För inte fan åker man till Borås för att det är en så trevlig stad?

Det enda positiva som skulle kunna komma ur det här, om aftonhorans spekulationer stämmer, är att man äntligen får en legitim anledning att verkligen börja hata Ellos/Elfsborg på riktigt.

Brännpunkt Bergsjön

Posted in Allmänt by Micke on november 20, 2006

I lördags var det officiell inflyttningsfest i vårat lilla kollektiv. Spriten var handlad, lägenheten städad och chipsen framställda. Det enda som var lite osäkert var om det skulle dyka upp något folk överhuvudtaget. Uppgiften att dricka upp sprit för 2000kr på tre personer verkade en aning övermäktig men turligt nog började det trilla in en del folk vid halvsjutiden. Första fyllde vi soffan i vardagsrummet, sedan köket och till slut även mitt sovrum. Jag har ingen aning om hur mycket folk det till slut anslöt men jag hann i alla fall inte med att prata ordentligt med alla. Bristen på kommunikation från min sida kan ha berott på att jag stora delar av tiden satt inne på mitt rum under skrivbordet och propagerade Kjell Höglunds storhet. Fyllan blev ganska omfattande precis som planerat. Kom i säng vid en halvsex på morgonen då jag baxade ut de sista gästerna. Efter en lång och fin bakfyllesömn städade jag och Emma (Johannes prioriterade stockholm istället) bort det värsta stöket. Hur som, det var en bra fest och det måste genast göras om. Efter jul eller så. I värsta fall får vi supa ända till påsk. Sakfråga: Varför i helvete köpte vi vaniljvodka?!

Igår var det bakissöndag hemma hos Olle där det målades tennfigurer till tjetjenien-dioramat som ska sättas upp på GothCon nästa år. Med tanke på mitt tempo och mängden figurer som ska färdigställas så är det ju en toppenplan att börja i god tid. Skönt att komma igång med lite figurmålning igen. Jag känner att jag är väldigt ringrostig just nu. Färgen hamnar gärna på sidan av och det blir lite småkletigt. Men jag är snart ikapp igen. Jag är ju bra på det och dessutom är det ju ryssar som jag målar. Till skillnad från allt fantasytjafs är det en befrielse att få fokusera på realism, blod, tanks och ond bråd död.

Strejk och jävelskap.

Posted in Politik by Micke on november 16, 2006

Igår strejkade jag för första gången i mitt liv. SAC hade inför gårdagen varslat en politisk strejk i ett försök att få stopp på den kommande slakten av vår kära a-kassa. Vart jag står i den frågan behöver inte förtydligas närmare och andra har redan förklarat bättre än vad jag klarar av varför borgarnas angrepp på oss arbetare kan likställas med att straffknullas av ett bollträ med fastlimmat glaskross på, så det tänker jag inte skriva om här. Däremot följer en liten redogörelse från min första strejk.

Vi började dagen med en liten snabb blockad mot Svenskt Näringsliv som huserar i Brunnsparken här i Göteborg. Det blev en del bra konfrontationer med arbetsköpare som var riktigt griniga. Roligast var nog den turkosklädda tanten som började släppa in folk genom en annan ingång. Hon blev helhispig när vi började följa efter henne och ställde oss i vägen vart hon än gick. Hotet om polis från hennes sida var ju klart överflödigt då snuten redan var på plats. Efter det drog vi vidare till ett städbolag(?) som tydligen är as. Bolaget ska ha sparkat en kvinna som var mammaledig.  Där behövde vi inte ens göra jobbet själva då ytterdörren illa kvickt låstes när vi ställde upp utanför fastigheten. Efter en stund dök det upp en 50plus gubbe som naturligtvis blev rosenrasande över våran fräckhet. Antidemokrater var vi minsann och hans ärende var ju så mycket viktigare än våran ”lilla konflikt”. Roligast med gubben var att poliserna fick be honom lugna ner sig och be han låta polisen sköta sitt jobb. Efter det rullade vi vidare mot kommunförvaltningen. Dom fick en blockad för att det är en av dom arbetsköpare som kommer tjäna mest på regeringens skrevsparkar mot arbetarna.

Jag och Johannes ligger verkar ligga på en helt annan militansnivå än många som vi gjorde aktioner med igår. Självklart ställer folk bara upp på saker som dom själva tycker är okej. Många tycker förstås det är obehagligt att hamna i en situation där man helt plötsligt kan hitta sig själv bråkandes med polisen. Själv tycker jag nivån igår var aldeles för ”mesig”. Så fort snuten gav blockaderna en order så fick polisen som dom ville. Självklart förhalades alla beslut, vi kanske inte lyssnade direkt och så vidare men för polisen var det inget svårt jobb att häva blockaderna. Min hållning är att antingen har man en blockad eller så har man det inte. Om vi tillexempel hade kommit överens om innan att vi skulle bryta när polisen började dra i oss så hade i alla fall jag ställt upp på en sådan nivå. Det jag tar med mig den här gången är att jag i fortsättningen ska se till att skaffa mig full koll på vad som förväntas uppnås och hur långt jag och mina kamrater är beredda att gå vid varje aktionstillfälle. Den direkta aktionen blir snabbt väldigt meningslös om man inte kan tänka sig att i alla fall ta en gnutta repression. Dock vill jag ge alla som var ute tillsammans med mig igår en stor eloge ändå. Det stora flertalet gör ju ingenting. Vi höll inte käften, vi gjorde så gott vi kunde och framförallt så försökte vi i alla fall.

Klockan 18 var det samling för den stora demonstrationen som SAC arrangerade. Jag och J blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att bära frontbanderollen och det ville vi . Själv trodde jag demon skulle bli en angelägenhet för dom närmast sörjande och jag räknade kallt med en ganska fiaskoartad manifestation. Ibland älskar jag att bli motbevisad och det blev jag igår. 2000 förbannade personer hade tagit sig till samlingen och ett maffigt tåg ringlade sig uppför avenyn. Demon var det som i slutändan gjorde min första strejkdag någonsin till något att vara stolt över. Nöjd blir jag ju inte fören borgarasen fördrivits ur landet med högrepar och facklor men jag kände i alla fall en viss tillfredställelse igår när jag väldigt sliten  tog vagnen hem på kvällen.

Idag när jag kom till jobbet trodde jag att jag skulle hitta en arg gubbe i mitt schema som betyder ”ogiltig frånvaro”. Förvåning uppstod när jag insåg att jag blev lagd som ”tjänstledig” istället. Jag vet inte om det är så att man som standard är ”tjänstledig” när man strejkar från min arbetsplats men det ser ju onekligen bättre ut i referenserna än ”ogiltig frånvaro”.

Äsh, vafan!

Posted in Allmänt by Micke on november 13, 2006

Skärpning! Nu är det fan dags att blicka framåt! Nu när göteborgsvinterhelvetet är över oss är det inte konstigt man blir lite svårmodig och att det blir svårt att se något upplyftande i ens liv överhuvudtaget. Imorgon är jag ju ledig, bara en sådan sak kan ju lyfta vilken skitvecka som helst mot oanade höjder. Till helgen blir det ju fest och sen står det inte på förens det blir jul och sådan skit som trots allt är väldigt trevligt. Juldagsfesten är ju en klassiker, hoppas att Lager följer tidigare års tradition och styr upp en källarfest. Jag vill nog hem till Falun en sväng snart. Väldigt snart.

cake.gif

Tråk, tråk, tråk och en gnutta självhat.

Posted in Allmänt by Micke on november 12, 2006

Nä, nu får det fan vara nog. Det händer verkligen ingenting i mitt liv just nu som är särskilt roligt. Jag måste verkligen se till att sysselsätta mig med något vettigt. Men vad? Jag har svårt att uppbåda någon som helst entusiasm för någonting. Jobbet är så mördande tråkigt att jag har gått i den klassiska fällan att verkligen göra något på jobbet bara för att få tiden att gå. Mina övriga hobbys ligger i träda i brist på utrustning och ork. Att ersätta den bössa som stals av tyska tullen i somras är ju lite för dyrt men att skaffa en vanlig standard skulle väl i teorin inte vara helt omöjligt. Men jag orkar inte. Bryr mig inte, vill inte, pallar inte. Vilket inte hller är sant. Jag vill visst. Jag saknar entusiasm och det är ett jävla problem.

Musik då? Samma gamla trötta jävla body som vanligt. Det enda jag lyssnar på nu är gamla Nitzer och lite F242. Hur kul är det egentligen? En ljuspunkt i mörkret är förvisso Tom Waits. Men allvarligt, det är inte Waits jag behöver nu för särskilt ljus kan man ju inte säga att den musiken är. Att jag och Love skulle kunna planera in en session för att göra egen musik känns inte heller så troligt. Viljan finns men då vi inte har någon rutin alls så blir det lätt att man inte kommer att tänka på egen kreativitet när man har tid. Han jobbar väl mest och på helgerna slentriansuper man om man inte jobbar själv.

Problemet är att jag inte har så mycket att klaga på egentligen. Jag tycker boendet fungerar bra. Har ett helt okej socialt liv med kompisar och emellanåt så hamnar man på någon trevlig fest. Men ändå klarar jag inte av att känna mig helt tillfredställd. Någon jävla skit som ligger och gnager är det. Ingen aning om vad dock och det är det som gör mig frustrerad och rastlös. Istället väljer man att resignera.

Ibland sitter jag här och längtar till sommaren och festivalerna som någon annan jävla fjortis som nyss upptäckt folkölsfylla och tonårspetting. Patetiskt och ynkligt. Men man vill ju bara ha roligt.


Peka mig i rätt riktning. Ge mig ett gevär med kikarsikte och ett mål.

En Fredag i syndens tecken.

Posted in Allmänt, TV & Film by Micke on november 11, 2006

Igår kväll var det minsann fredagsmys i kollektivet. Johannes hade tagit fram plånboken. Det bjöds på musslor och en grym räk-laxsås med färskpasta samt vitt vin till, förstås. Till detta ”avnjöts” remaken på Miami Vice. Maten var lika god som filmen var dålig. Det enda som var riktigt bra med hela spektaklet till rulle var eldstriden på slutet. Och den var inte ens särskilt bra. Det bästa med filmen utöver stridsscenen (det var bara en) var den fina Romeo och Julia historien som utspelade sig mellan den vita killen och någon maffiabrud. Det var så bra att man vred sig av skratt och hickade av ångest. Skrattade åt manuset och fick ångest av skådespeleriet, alltså. Emma tyckte att filmen var konstig på grund av att dom bara åkte båt hela tiden. Det är ungefär all argumentation man kan tänkas behöva om Miami Vice 2006. Kommer det inga bra moderna actionfilmer längre?

”Jag utvecklade min teori om existens och slutsatserna började skrämma mig.”
Kjell Höglund, N.Y. 1970 från skivan Inkognito

Wii! (eller historien om den förslappade veckan)

Posted in Allmänt, lek & spel: by Micke on november 9, 2006

Slog mig just att det inte är lång tid kvar tills släppet av nintendos nya konsol. Underbart måste jag säga. Att en släpptitel är ett helt nytt Zeldaspel är ju bara för bra för att vara sant. Jag måste skaffa en egen TV och en Wii till rummet tror jag…

Är ”äntligen” tillbaka på jobbet efter att mitt immunförsvar slutade fungera där i slutet på förra veckan. Dock blev det inte så många dagar borta från själva jobbet då jag hade en del ledigt enligt schemat. Bra det då det kostar på att ligga hemma på sofflocket (här kan ni tänka er ett långt grinigt utlägg om karensdagar och annat tråkigt men jag är på tok för slö för att skriva något justnu).

Och vilket sofflock sedan. Jag och Johannes har till Emmas förtret alternerat att spela nya Splinter Cell : Double Agent på xbox360. Sjukt snyggt spel. Jag själv har vissa problem med kontrollen men det är väl något man får vänja sig vid. Jag menar dock att det är väldigt svagt av utvecklarna att släppa ifrån sig spel utan att verkligen putsa på den väldigt väsentliga detaljen spelkontroll. Ett spel som till exempel God of War har ju klockren kontroll. Trots att det är i 3d upplever man aldrig några problem med det spelet. Att ens kunna skylla på kontrollen när det går dåligt måste vara ett nederlag för vilken spelutvecklare som helst. Fast det är klart, jag kan ju förstås bli en bättre spelare också.

Utöver det så har jag småspelat Lara Crofts senaste. Lara är ju ingen av mina favoritkaraktärer direkt men spelet är helt okej. Även där har jag invändningar mot kontrollen (Fan, jag anar ett mönster här, det är nog jag som är dålig helt enkelt!). Framledes så dyker Gears of War upp. Det ska bli kul att testa det. Om jag förståt det hela rätt ska det finnas ett bra co-op läge så jag antar att jag och Johannes kommer ha en del att stå i framöver.