Och helt plötsligt står man där igen.

Måndagmorgnar är pålitliga som tågen på 30 talet. Dom kommer och går i en jämn takt och lasten kan bestå av precis vad som helst.

Nu är vi här i början på en ny vecka. Några planer? Ja, det ska jobbas, jobbas och jobbas. Arvika blir det intet av i år, det får väl anses bestämt nu. Fast det finns fortfarande ett litet fönster öppet och i så fall skulle jag åka ner på torsdag. Men vare sig jag eller någon annan borde räkna med det.

Har på det stora hela haft en riktigt bra helg. Varit både social och aktiv. Vilket rimligtvis är precis det jag behöver vara då jag har valt att vara mer eller mindre socialt passiv den senaste tiden.

Jaja, nya friska tag nere i saltgruvan. Here we go…

Absynth…

…igår var riktigt trevligt. När man stapplar till datorn dagen efter en blöt kväll och upptäcker att man surfat runt på olika adoptionssidor så blir man både lite rädd och glad på samma gång.

Nu är det dags att inte vågrätt läge i soffan och fokusera på att bränna så lite energi som möjligt.

Svett

Det är riktigt varmt ute idag. Riktigt jävla varmt. Mitt stilval som mestadels innehåller sobra och stilfulla plagg i olika nyanser av svart är på det stora hela ett misslyckadande dagar som dessa.

Jag följde med Stella in till stan när hon skulle åka till jobbet och min primära uppgift var att hitta en ny och bättre väska än den jag redan har. Sprang snabbt in på Ben Sherman och fick förstås tag på en helt okej väska direkt. Stella surnade till då hon själv ägnat dom senaste sex månaderna åt att kolla efter en väska hon kan trivas med. Manlig stil vs. kvinnliga modenycker 1-0.

Efter det tillbringade jag lite tid på stan. Men värmen, folket och stressen tog verkligen kål på mig. Jag är helt enkelt inte byggd för varmare klimat än 22 grader och mulet. Självklart blev det vagnfel på väg hem och 20 minuter ute i en plåtlåda på snabbspåret kan tära hål på det bästa tålamod. Men jag har ju inget tålamod att tala om så irritation infann sig förstås omedelbart. Folk är verkligen boskap.

Kvar på dagen har vi ett snabbt besök hos Jon ute i skärgården (hisingen) och lite födelsedagsfika. Ikväll blir det Belle och Absynth! Det är kul att vara lite på gång igen.

Jag har inget att säga…

… men jag kan säga det på en handfull språk.

Fredag, ledig helg och noll planer. Jag sitter och funderar på att styra upp något. Kanske. Vi får se.

Torsdagar

Torsdagar är lite dubbla till sin natur. Om man nu skulle vara ledig på fredagen så är torsdagen väldigt trevlig för man vet att man ska få en långhelg av ledigt. Men om man som idag inte ska vara ledig imorgon så är torsdagen en blandning av nedförsbacke och att köra in i en betongvägg. Man är förädiskt nära den hägrande ledigheten men man har en hel fredag mellan! Med det här sagt så är det nog ganska uppenbart att jag inte känner speciellt mycket för att jobba idag. Det är i och för sig inga konstigheter när det kommer till mig och min attityd omkring mitt arbete men om man ska försöka vara lite diplomatisk så kan man säga att det finns dåliga dagar och det finns bra dagar. Idag är en dålig dag när det kommer till arbetsmoral och vilja till att prestera.

Det är tydligen massa festivaler i stan den här helgen. Det innebär att ”alternativ rockstil” kommer att bli det absolut vanligaste inslaget i stadsbilden. Jag bävar.

Pust, pes…

Sommarvärmen är här och man blir alltid lite chockad när det händer. Ni vet när det är helt vindstilla, värmen får luften att dallra och hur lite man än rör sig så slår svetten ut över hela kroppen? Ja, så är det idag. Och jag gillar det inte. Alls. Det är väl bara Fiskhandlarn som kan gilla en sån här dag.

Snart står arvika för dörren och det mesta pekar på att jag inte kommer att delta i år. Brist på ledigt, pengar och motivation är det som ställer till det. Visst är både NIN och DM mäktiga bokningar men ärligt talat, det är inga band jag lyssnar särskilt mycket på. Dessutom har båda banden ganska svaga album i ryggen som dom turnérar på.

Det är förstås skittråkigt att missa hela baletten med hovet och den eviga vansinnesdansen men det kommer nya festivaler och nya utmaningar. Det är förstås inte helt kört än men jag räknar inte med att komma iväg helt enkelt. Allt annat får bli en bonus.

Idag är det kvällspasset som gäller på jobbet. En del administrativt arbete borgar för en ganska behaglig och ohektisk dag i saltrgruvan.

Morrissey levererar

Det är ju alltid kul att gå på konsert. Som en extra krydda brukar det bli extra bra när det dessutom är en artist som man högaktar och tycker väldigt mycket om. Så igår styrde vi stegen mot Lisebergshallen för att ytterligare en gång se en av mina husgudar blöda ur sig lite lyrik om ensamhet, smärta och hjärta. Om man tittar på det rent objektivt, varför man nu skulle göra det, så är ju en Morrissey-spelning förstås en ganska tragisk tillställning. Stället var ju packat med självupplevda outsiders vars inre lidande inte under några som helst omständigheter kan förstås av någon annan. Ungefär som mig själv med andra ord!

Spelningen var rak och kompetent genomförd, riffen satt där dom skulle och mellan varven blev det riktigt bra energi i lokalen. Det var inte det bästa jag någonsin sett men även långt långt ifrån det sämsta. Moz verkade lite trött men det kan ju man ju har förståelse för. För att dra en gammal fotbollsklysha så ska man i alla fall ge honom att han inte vek ner sig. Kompbandet var även det väldigt bra. Extra pluspoäng för sköna antydningar till pojkbandskoreografi som inträffade lite då och då när bandet rörde sig unisont på scenen.

Sen kan man tycka att 450 spänn för en biljett är lite i överkant men stället var ju nästan fullt så det känns inte som att Morrisseys publik är särskilt priskänslig. Den höga medelåldern på publiken kan ju också spela in när man pratar eventuell plånboksångest.

Nu blir det jobb, svett och terror.

Good to be back!

Vi gör ett nytt försök att skaka liv i den här lilla bloggen. Nytt tema och nytt allvar.

Vad har hänt sen sist då? Var ska man börja. Jag och Stella lever fortfarande ihop med diabeteskatten, har påbörjat en behandling mot en diagnostiserad depression, lyssnar fortfarande på samma musik, har slutat spela World of Warcraft, dricker inte särskil mycket sprit längre, spelar mest xbox, kollar fortfarande på GAIS osv osv osv. Det mesta är precis som alltid men ändå med den skillnaden att man har fått lite mer erfarenheter under bältet.

Kort och gott helt enkelt.

Vi påbörjar bloggens pånyttfödelse med att konstatera att det är soligt ute och ikväll spelar Morrissey här i Göteborg. Så, sol och moz får bli en bra start på den här veckan.