stoppa matchen

I landet lagom flyter det på.

Posted in Allmänt, Bakis, Jobb by Micke on januari 6, 2008

Störningar i eposttrafiken är mitt personliga purgatorium.

Efter jobbet igår bar det av till Charlotta på lite fest. Jag och Stella gick dit i samlad trupp. Det känns bäst så. Visst känner jag C sedan tidigare men vi har ju ärligt talat mest träffats under festliga förhållanden och jag är fortfarande såpass socialt hämmad att jag upplever det som ett problem att åka hem till människor jag knappt känner som ett problem. Men det är ju förstås en vanesak. Det var riktigt trevligt på festen och jag träffade även några gamla bekanta från Falun. Det är emellanåt jävligt roligt att skvallra lite om dom gamla förmågorna som man blev terroriserade av när man var lite mindre.  Sen när det visar sig att dessa lokala förmågor inte har kommit längre än att bo i husvagn med hembrännaren som enda sällskap så känns begreppet ”evig rättvisa” jävligt träffande. Okej, det är ärligt talat ingen jag känner till som har förvandlats till genuin white-trash men det är inga lyckade karriärer dessa människor har att visa upp.

När dom andra gick på krogen så bestämde sig jag och Stella för att avvika från kalaset och åka hem till henne istället. Det var på det stora hela ett bra beslut.

Söndag. Arbete. En lätt bakfylla och utan särskilt mycket sömn i kroppen så ska jag nu kriga mig igenom efterbördan av en trasig epostserver.

Annonser

Hej å hå och gott nytt år på er.

Posted in Bakis, vänner: by Micke on januari 1, 2008

Jisses. Den där festen vi hade i går slog ner som en bomb. Det var mer eller mindre galet röj hela kvällen och en fin blandning av folk. Några gamla bekanta och en hel del nytt folk som man inte träffat eller träffat så mycket tidigare. Det var så att säga upplagt för dynamiska förutsättningar. Och dynamiken uteblev inte. Vi lyssnade på bra musik, drack mängder med alkohol och rökte dyra cigarrer vid tolvslaget. Fram till själva tolvsaget tyckte jag själv att jag hade bra koll på läget. Naturligtvis fintade jag mig själv fullständigt och stannade uppe på tok för länge och dansade in det nya året. Undrar om grannarna verkligen uppskattade våra något skrikiga tolkningar av gamla Nitzer Ebb-örhängen. I vanlig ordning fick vi baxa ut Kaiko genom dörren för att kunna få lite sömn när alla andra utom han förstod att kalaset faktiskt var över. Men det är något jag gärna gör och det med kärlek. Baxar Kaiko alltså.

Efter tre timmars god sömn sitter jag nu på jobbet och kan inte riktigt avgöra om jag bara är trött eller om jag faktiskt är mer eller mindre full fortfarande. Antagligen är det väl en kombination som gäller då det ena verkligen inte utesluter det andra.

Och nu till något jobbigt. Igår nåddes jag av budet att min moster slutligen somnat in. Det är något som stått klart ganska länge att hennes cancer var så illa att den inte gick att bota. Mostern i det här fallet är ingen jag personligen har haft någon närmare kontakt med men det känns ändå jävligt tungt. Framför allt så går mina tankar och funderingar till mamma, hennes egna familj, mina andra mostrar, morbröder, mormor, morfar, ingifta, utgifta och alla andra som stod henne nära. Det är så jävla orättvist och grymt med cancer.

Segaste dagen 2007?

Posted in Allmänt, Bakis by Micke on december 30, 2007

Idag har allt varit sirap och outsägligt långsamt. Det kan förvisso förklaras av att en redig men ändå ganska vänlig och kär kamrat vid namn Bakfylla har varit på besök hela dagen. Herr Bakfyllas besök grundlades hemma hos Charlotta igår kväll med en trevlig liten hemmafest. Det är alltid kul att hänga runt med lite folk man inte känner sedan tidigare. Men som vanligt slutar det ju med att man ändå bara pratar med dom som man faktiskt vet vilka det är sedan tidigare. Men ansatsen till socialt beteende fanns ju där i alla fall. Och det är väl tanken som räknas i juletider som dessa.

Egentligen borde jag ha hjälpt till med att städa idag och framför allt borde jag ha förvandlat mitt eget rum till en människovänlig plats. Av det blev det intet. Men jag har väl någon timme på mig efter jobbet imorgon för att ordna sådana mundäna detaljer. I vanlig ordning blir det väl att man slänger ner skiten i ikea-påsar, drar på sig lite deo och letar fram en inte allt för skrynklig skjorta. Lite i linje med att det är tanken som räknas.

Första laddningen med gäster utifrån anlände idag också. Lite folk från Sthlm ska alltsa delta på vårat nyårskalas. Den här festen har en ganska stor x-faktor där x är folk som kanske eller kanske inte tänker komma. Så det vi kan förvänta oss är en ganska stillsam tillställning eller fullständig kalabalik värdig en fest i dalarna på 90-talet. I och för sig är väl ett mellanting det troligaste.

Snart bär det av.

Posted in Allmänt, Bakis, vänner: by Micke on december 26, 2007

Så. Då var julen avklarad för den här gången. Det har ätits, öppnats paket och träffats en hel del folk. Precis som det ska vara med andra ord.

Just nu sitter jag bakis som ett djur och stirrar på röran som finns omkring mig. Tanken är att denna röra ska förvandlas till en behändig och framför allt bärbar packning som jag ska kunna baxa upp på tåget lite senare idag. Jag fick en jättefin matta av min mor. En matta är förvisso bärbar. Men ganska otymplig. Jag stirrar lite till på sakerna. Dom ligger kvar.

Gårdagen började med för-för-fest hemma hos vänner till min lillasyster. Det verkar vara kul folk det där men eftersom jag inte känner dom så hade jag väl inte ås mycket att hämta där. Efter en stund befriade Johan mig med ett samtal där det upplystes om att för-festen hos Peter hade öppnat. Glad i hågen gick jag dit. I det här stadiet var för-festen-hos-peter fortfarande själva huvudfesten rent tankemässigt. Efter en del småsupande så fick jag för mig att det faktiskt var en bra grej att dra vidare till folkets hus och fortsätta balunset med en hel del dans och alkoholintag. Det var väldigt mycket trevligt folk där. Men som vanligt blev jag lite för full för mitt eget bästa så jag styrde upp en taxi hem till järlinden tillsammans med syster vid en halvtvå på natten. Det var nog lika bra det då den här tågresan jag ska göra idag kräver en viss närvaro (dumt att missa tåget) samt en smula vakenhet (två byten).

Jävla saker. Dom ligger fortfarande kvar. Jag tror dom stirrar tillbaka.

Fylla, fest, lervälling.

Posted in Bakis, musik:, vänner: by Micke on november 25, 2007

Igår drog Sofia till med ett riktigt tjatkalas och fick med mig ut på dumheter. Jag hade förstås tidigare i veckan antytt att jag var småsugen på synden men att det var under förutsättning att min lilla men ändå väl emotsedda lön trillade in under fredagen. Ingen lön kom och jag ställde in mig på en lördagkväll med chips och spelande på dattan. Men vem är jag att värja mig när hon faktiskt presenterar ett upplägg som ”gratis sprit” och ”Vi kommer att kunna skratta åt banden hela natten”. När det visade sig att även Oskar skulle med så kände jag pressen och min spelade svårmodighet fick läggas åt sidan för att ge vika inför partydjuret.

Grundtanken var alltså att besöka synthscenens svar på Idol. En tillställning som gick under namnet ”Showroom Demos” (lite rolig kraftwerk-koppling på namnet, det måste jag ge dom). Upplägget var som så att det spelade en bunt demoband och efter varje spelning så skulle en jury bestående av ”branschfolk” bedöma banden inför publikens jubel. Branschen representerades den här kvällen av Johan Billing (spock, diskodiktator, EFS), Karin Bohlin (Release music magazine) samt Torny Gottberg (Projekt dajmkryss, Progress Productions).

Kvällen sparkades igång med att jag efter några svåra väderrelaterade prövningar faktiskt lyckades ta mig till Charlotta där det vankades förfest, komplett med psychobillies, guitar hero 3, chihauahor i flock och mingel. Det var en förfest med hög klass. Roligt folk och snygga människor. Dessutom lyckades jag dra på mig en enfixering på någon som jag direkt glömde bort namnet på och jag döpte helt kallt om henne till ”Clemens”.

Efter att ha eskorterat Aslan och Caspian tillbaka till Sofias lägenhet genom göteborgsvinterns finaste stund så tog vi oss då ner till Musikens Hus. Vi kom lagom för att se ett riktigt jävla skitband göra bort sig totalt på scenen. Sångaren var så packad så han knappt kunde stå rakt och ännu mindre sjunga en ren ton. Outhärdligt att beskåda men lyteskomikfaktorn var desto högre. Dessutom envisades ”sångaren” med att hela tiden trycka på att dom var bördiga från ”Kalmah”. Strangel var namnet på bandet och om ni någon gång konfronteras med dom så spring fort åt andra hållet. Skit ska skit ha och dom kan ha hur goda intentioner med sin musik som helst men i det här fallet så sög det enbart. Juryns bedömning var inte nådig den heller men det var ju i och för sig ganska väntat. Trist musik och ett uselt genomförande gjorde att vi fokuserade ganska hårt på kärnverksamheten. Baren alltså.

Prototyp (tüfft syntnamn va?) var nästa band till rakning och man kan väl säga att dom levererade vad man kunde förvänta sig. Rak elektronisk musik i den lite hårdare skolan med bodytendenser. Jag tycker personligen att deras musik är lite smårolig och värd en nerladdning om man vill känna scenen på pulsen. Men å andra sidan så ska man inte förvänta sig något revolutionerande eller att det är speciellt bra. Dom levererade på scenen och publiken var med på noterna. Sen var det lite tråkigt att den gitarr dom hade bemödat sig med att koppla in inte hördes överhuvudtaget. Den svenska låten på slutet tyckte jag personligen var den roligaste och därmed den bästa.

Upp på scenen klev då Killing Game. För folk som känner mig så vet ni att döper man ett band efter en av Skinny Puppys bästa låtar så ställer jag sjuka krav på bandet. I det här fallet uppfylldes inget av det jag kräver för att ens få närma sig skinny puppys geni. Dom körde rak tråksynthpop i någon sorts tysk anda. Med tanke på att jag knappt lyssnar på synthpop och att dom dessutom har mage att parasitera på skinny puppy så avfärdade jag dom ganska omgående. Men sångaren hade bra tryck i pipan mellan varven. Det får jag väl i alla fall ge dom.

Så var det då dags för några högljudda profiler från synthforumet på helgon.net att äntra scenen. Bandet är TraKKtor och jag hade en lite föraning om vad som skulle komma och eftersom jag inte är särskilt inne på den där biten med Dark Electro, aggrotech eller något annat tüfft från Tyskland så förberedde jag mig på det värsta. Och fan, ibland önskar jag att jag inte har rätt så ofta. Dom föll mig inte alls i smaken. Vare sig musik eller scennärvaro var på topp. Levererar man hård och tüff synthmusik så ska man väl för fan inte stå med handen i fickan? T från progress sa till mig att han minsann skulle signa dom och det är säkert helt rätt och riktigt om man vill sälja skit till tyska gother. Grattis till TraKKtor och nu har jag i alla fall sett dom och det ger mig rätten att avfärda dom. Totalt.

Vi insåg att festen var slut på Musikens Hus och i någon sorts fylla och villa bestämdes det att vi skulle försöka sluta upp med dom andra från förfesten på svartklubben Truckstop Alaska. Jag hade väl även någon sorts förhoppning om att ”Clemens” skulle vara där. På vägen dit träffade jag en full version av min vapendragare på jobbet vid namn Kärrman. Det är en trevlig prick trots att han håller på IFK. Det är alltid lika roligt att träffa på arbetskamrater på fyllan ty det skitsnack och rena hat vi vräker ut över allt som vårat jobb handlar har en både renande och helande effekt. Vid det här laget var klockan 3 på morgonen och en mild panik började infinna sig över att jag faktiskt skulle jobba dagen efter. Så jag gick in på Truckstop med intentionen att det skulle bli ett snabbt besök. Väl inne träffade jag Sara, som jag inte kan efternamnet på men hon ropade minsann hela mitt namn, från gymnasietiden. Lite dalapatritotiskt dravel vidtog och jag misstänker att hennes pojkvän upplevde min närvaro som på tok för närgången (jag höll i henne för att inte ramla) då han demonstrativt var tvungen att visa någon sorts ägande genom att kyssa henne på munnen hela tiden. Jag garvade mest hela tiden och försökte förklara vilken tönt han var men jag svamlade nog för mycket för att budskapet skulle gå fram.

Väl i det här stadiet av drängfylla och uppfylld av tankar om Dalarnas storhet så bestämde jag mig för att knata hemåt. Ungefär här tänkte jag att det skulle tas en liten genväg upp för en backe. Inget konstigt med det kan man tycka men det ihållande regnet hade förvandlat den fina gräsbacken till en skön och hälsovådlig lervälling. Detta faktum noterade jag med viss glädje när jag låg i leran och krälade runt som en annan festivalbesökare. Succén var alltså ett fullständig och obestridligt faktum.

Spårvagn hem och fyllekäk på Höglunds avslutade en av dom roligare utekvällarna jag har haft på länge. Tack Sofia för att du tog dig tid att leda mig av den smala vägen och visa att fröjden finns bakom nästa ölburk!

Nu krossar vi Ellos

Posted in Allmänt, Bakis, GAIS by Micke on augusti 18, 2007

Efter den senaste tidens halvbesvikelser och nederlag så är det dags gör lite segeri. Snart bär det av till knalleland och borta match mot Elsfborgs IF. Som vi slog i förra mötet. Det var ett tag sedan man kom iväg på match nu och det ska bli jävligt kul att åka iväg och träffa alla roliga människor och gaisare.

Igår gick jag så till slut och fikade med Tomas och Jens. Senare åkte jag på Klaras och Eleneores fest. Det var riktigt trevligt,  både fikat och festandet. Men man känner att drickandet börjar gå lite för lätt nu. Dags för en vit månad eller tre. Efter den senaste tidens orgier i sprit och skörlevnad så är det verkligen dags att styra upp en normal nivå på supandet igen.

Fan vad jag dravlar på helt plötsligt. Men det har jag inte tid med… Måste ju duscha och allt sånt…

Heja GAIS!

Skinny Puppy, London, Astoria.

Posted in Allmänt, Bakis, musik:, vänner: by Micke on augusti 15, 2007

Tisdagen började med en molande känsla i magen. Ungefär som på julafton när man var lite mindre. Efter att jag plundrat Saras kylskåp så slöt jag upp med Johan på Waterloo station (som är den andra stationen jag sett i London hittils som är större än Stockholms Central). Vi bästämde oss för att turista lite. Vi såg Stamford Bridge, åkte runt lite i tunnelbanan och gick omkring i centrum. Mest för att fördriva tid. Framåt fyra på eftermiddagen bestämde vi oss för att sätta oss på en pub i närheten av Astoria och dricka lite öl samt vänta in Sara som skulle ansluta direkt från jobbet. Stämningen steg och gladare blev vi.

Sara dök så småningom upp och hon styrde in oss på tankar om mat. Sagt och gjort, vi hamnade på någon kinakrog i något som såg ut som ChinaTown. Gott och billigt var det hur som helst. Nu hade det förstås börjat regna riktigt ordentligt, som det ska göra i England. Vi smackade i oss den sista kina-ölen och drog så äntligen upp till Astoria (om man kollar astorias hemsida så märket man ganska fort att stället har en tydlig hbt-prägel och det tycker jag är extra bra). Väl inne i den svarta lådan till konsertlokal så vidtog väntandet på att Otto von Schirach skulle sparka igång sitt uppvärmningsnummer. Mycket riktigt, mannen som är ett geni och helt kass samtidigt gjorde entre och publiken, inklusive mig, visste om dom skulle skratta eller gråta. Musikaliskt kan man beskriva schirach som någon sorts dödsdisko med arrangemang som ligger nära Fantomas, mr Bungle och den typen av band. Väldigt underligt med andra ord och det fungerade inte så bra heller på den något lojja londonpubliken. Otto klev av efter att bananaSLOTH hade kommit upp och gästspelat. bananaSLOTH är tydligen den senaste artisten som skrivit på för Cevin Keys bolag SubCon.

Efter att inte ha blivit särskilt imponerad av förbanden så hoppades jag verkligen att Skinny Puppy skulle vara i bättre form. Det var dom. När dom klev upp strax efter 21 så påbörjades ett av dom största musikaliska ögonblicken i mitt liv. Dom radade upp klassiker smakfullt blandade med nya låtar. Ogre såg skummare ut än någonsin i bratshästsvans och fejkblodet flödade precis som det ska. Ljudet var tyvär lite burkigt och en finstämde låt som Amnesia (skinnys enda tryckare?) blev nästan helt förstörd på grund av ljudet. Trist förstås men när man dansar och njuter av världens bästa band så märker man knappt av det. Noterbart är att dom inte spelade Testure som väl får anses vara deras största hit. Men vi fick ju Worlock, Dig it, Fascist jock itch, och en hel del andra juveler ur låtskatten.

Efteråt försökte vi förtvivlat hitta ett ställe där vi kunde ta en bärs. Det är lättare att få tag på en öl 23:30 i Falun en tisdagkväll än vad det är i London. Men skam den som ger sig, Sara hittade någon Bar Soho där vi hängde med två nyfunna kamrater. Och jag kan än en gång konstatera att min engelska verkligen suger. Men vad fan, man kan inte göra mer än att försöka göra sig förståd och jag förstår ju vad folk säger till mig aldeles utmärkt. För att vara en bar mitt i Soho tyckte jag det var ganska anmärkningsvärt att dom stängde klockan 01 men det gjorde dom ändå. Hem till Tooting med nattbuss och vi lämnade av Johan någonstans på vägen. Hur stor är chansen att Johans syster bor på samma buslinje som Sara gör? Jodå, så var det i alla fall. London är mindre än vad man tror.

Nu är jag lite lätt bakis och jävligt sugen på engelsk frukost. Får se om jag kan ordna det på något sätt. Den här resan har varit skotskoj. Skinny Puppy förstås, umgås med kompisar och så den helt oöverskådliga varelse vid namn London som pulserar här utanför fönstret. Jag måste nog åka hit snart igen och gå på någon fobollsmatch. Jag har ju nästan lovat att följa med på Stamford och se Chelsea. Måste kräva en gentjänst av Johan i form av sällskap på Emirates och beskådande av mitt Arsenal. Eller så kanske man skulle satsa på ett derby så slår man två flugor i samma smäll…

Jaja, imorgon bitti, jag måste gå upp så tidigt så jag funderar på om det smartaste är att inte lägga sig alls, bär det av hem till Sverige igen. Det ska bli skönt att komma hem och äntligen få landa efter Visby och massor av vansinne. Och så kommer ju Lisa ner och hälsar på nästa vecka. Det ska bli sweet.

30 timmar på en buss och sen då?

Posted in Airsoft, Allmänt, Bakis, fotboll:, GAIS, Politik by Micke on juni 19, 2007

Huh. Har äntligen landat hemma efter dom senaste dagarnas flängande från norr till söder. Jag borde egentligen skriva en massa saker om vad som var bra och dåligt med Berget 5. Men jag tar det lite kort istället.

Vi börjar med det positiva. Om man samlar 1200 personer på samma ställe i skogen så måste det ju finnas vettigt folk där någonstans. Och det gjorde det. Den absolut största behållningen med spelet var att träffa massa olika folk från olika länder. En del roliga slovaker, några förvirrade fransmän, en hög holländare och krydda upp med en drös ryssar som inte kan ett ord engelska så får vi en ganska rolig dynamik. Förutom den sociala biten så fungerade arrangemangets logistik förvånansvärt bra, vi fick vårt vatten och våra skithus. Mer kan man egentligen inte begära.

Allt det negativa man kan komma på överskuggas naturligtvis av det tragiska dödsfall som inträffade. Det olyckliga var tack och lov helt orelaterat till airsoft som hobby utan berodde på strikt medicinska orsaker. Lokalpressen har skrivit om det här och det finns egentligen inget mer att tillägga än att Berget Events skötte situationen lysande. Dom blåste av spelet, plockade ur den förolyckades grupp ur spelet och tillkallade ett kristeam. Exemplariskt.

Nog om det, det fanns naturligtvis andra negativa aspekter att gnälla lite på. I mitt tycke är det största felet som kan noteras på Berget 5 att scenariot helt enkelt inte höll tillräckligt hög klass. Visst kommer man långt på balla miljöer och massor av folk men om det känns som att alla uppgifter man ska utföra är helt meningslösa så är det inte särskilt kul. Vi som spelade KGB hade alltid full rulle och det blev sällan tråkigt men jag vet om grupper som i princip satt och vaktade en buske i flera timmar utan att det hände något. Min egen refelektion över det är att jag själv har inga problem med att vakta en buske, bara jag kan känna att det betyder något för spelet och framför allt om jag känner att det är i ett ”skarpt” läge. Man ska känna att det är på ”riktigt”, att det kan barka när som helst. Den känslan är nog nära på helt omöjlig att skapa på ett spel med 1200 deltagare. För att knyta ihop säcken lite så är nog Bergets största problem att folk har så olika förväntningar på spelet. Vissa vill köra hardcore milsim där man inte sover ordentligt på fem dagar och lever på älgbajs medan andra, som jag på detta spel, gillar att löka i basen och gå ut och panga lite när andan faller på.

Hur som haver, jag hade en trevlig helg helt klart och jag skulle absolut kunna tänka mig att åka på ett till Berget. Särskilt om jag får fortsätta spela en specialroll som sätter sin egen agenda och hjälper arrangemanget med lite specialuppgifter.

img_9596.jpg
Jag har hittat min ny kärlek i form av PKM.
Bild: Johannes Axner. Fler bilder finns här.

Så, efter hemkomst från Berget så åkte jag och Szofia ner till Helsingborg för att köra ner spättekakan i halsen på Henrik Larsson och Co. Det gick väl så där. Vi tog ledningen en bit in i andra halvlek och GAIS var inte på något sätt sämre än Helsingborg. Tråkigt nog kvitterade HIF med ett riktigt klassmål. 1-1 blev resultatet och det får väl ses som rättvist men ändå med en liten sur eftersmak med tanke på att vi tappade en ledning.

Dessutom fick snuten tuppjuck på oss igår och började veva på några av våra killar med batongerna. Jag tror dom tog in 6-7 stycken helt oprovocerat som dock blev släppta efter matchen utan påföljd. Jag gillar verkligen matkimissbrukande snutar, det känns så tryggt på något sätt. Jag skulle så gärna vilja veta vad det är dom tror dom vinner på att behandla vanliga normala fortbollssupportrar på det sättet? Jag har ingen aning men det slutar ju med att ingen i våra supporterled har ett enda gott ord att säga om polisen. I slutändan är det repressionapparaten som skapar ”huligan”-tendenser. Det finns liksom ingen anledning att respektera poliser och ordningsvakter. Varför ska man lyssna och lyda en kille som helt plötsligt kan sopa till dig med en batong i huvudet helt utan påföljd? Men en bortaresa är aldrig bortkastad. Det är faktiskt skitkul att vara ute i Sverige och rumla runt med en bunt likasinnade galningar.

Nu har jag inga planer dom närmaste dagarna. Det är faktiskt riktigt gött. Om ni, kära läsare, har något kul på gång så hör av er för bövelen.

Ordningen återställd

Posted in Allmänt, Bakis by Micke on juni 3, 2007

Efter ett bra snack med berörd part så känns allting bättre igen. Sweet som fan måste jag säga. Hoppas att vi kan hålla det på den sunda nivå som vi kom överens om, att allting fungerar bra i vår relation och att vi kan hitta en form som vi båda trivs med. Det är inte klokt hur mycket missförstånd man kan komma runt om man bara pratar med varandra.

Inte klokt vilken sommar vi har fått idag. Om en vecka går jag på semester. Berget, Falun och stranden står uppskrivna och ska betas av. Jag vill verkligen hem till dalarna snart.

Knasigt

Posted in Allmänt, Bakis by Micke on juni 3, 2007

Läste igenom nattens post och den är ju direkt pinsam. Visst var jag arg och ledsen igår men så där patetisk kände jag mig faktiskt inte. Det i kombination med att allting ser mycket ”värre” ut i text gör att det hela ser mer illa ut än vad det egentligen var. Jag skyller på en hög promillehalt i kombination med att jag faktiskt kände mig ganska förorättad igår kväll. Men jag hade trevligt också så jag fattar inte varför det rasade ur mig massa sån där strunt när jag kom hem och fyllebloggade.

Idag hoppas jag kunna reda ut lite saker som har legat och bubblat ett tag. Ingen dramatik egentligen men det är ändå frågor som måste ställas och handlingar som måste göras. Skönt att jobba under press.

Jaja, solen står högt och sommarvärmen är påtaglig. Det tänkte jag fira med att gå och köpa snus.