stoppa matchen

Låtlista, analyser och lite dravel.

Posted in musik: by Micke on augusti 16, 2007

Den här posten skriver jag för min egen skull. Mest för att få ner hela upplevelsen på pränt innan minnet bleknar. Man börjar ju bli gammal nu…

Vi börjar med en genomgång av låtarna dom spelade.

Anger – En klassisk öppningslåt. Eller i alla fall klassisk i den bemärkelsen att det är öppningslåten på deras första live-album ”ain’t it dead yet?” som dom släppte 1987. Ogre står bakom en vit duk och håller på med några masker och sitt ”vanliga” teatraliska utspel. Trummorna är blytunga och ljudet dunkar redan här sönder mina öron fullständigt.

Ugli – Den här låten har fått blandade reaktioner på diverse skinny puppy-relaterade internetforum. Jag är själv ganska kluven då jag tycker att bandet borde kunna prestera något mer raffinerat i textväg än lite gammal hederlig gammaldags kristendomsbashing. Men live knockar den faktiskt det mesta både i tyng och attityd. Ogre står kvar bakom dom blodstänkta skärmarna och projicerar radband och skräcksymboler mot den blodsplattriga tygytan.

Dogshit – Öppningslåten från deras i mitt tycke bästa album VIVIsecVI. Låten inleds med några släpiga ljudmattor som sakta utkristalliserar sig till introsekvensen och jag exploderar i någon sorts överlycklig entusiasm. Självklart är genomförandet är självklart klockrent. Vad bandet har för sig har jag inget minne av då jag är fullt fokuserad på att sjunga med och dansa.

Tormentor – Måstelåten från Too Dark Park mullrar ut och Ogre gör storstilad entré iförd svarta jeans och ett vitt linne som omdelbart färgas av blod och annat gegg som han kletar in sig med. Här upplever jag att sången dränks av det något mullriga ljudet men jävlar vad trummorna är tunga och eggande. Det är nästan sexuellt rytmiskt.

Politikil – Andra låten för kvällen från senaste given”Mythmaker”, den första var ”Ugli”. En av dom starkare låtarna från plattan turnén baseras på. Inte en av deras bästa låtar men den har verkligen sina stunder. Partiet mot slutet när enbart basslingan och trummorna jobbar stenhårt är helt fenomenalt bra. Folk har nämnt att dom har svårt för den ”rap” som Ogre kör i den här låter men jag tycker det är ganska ballt faktiskt.

Rodent – En enormt tung syntbas slår sönder det sista spåret av trumhinna jag har kvar i mitt högra öra och trummorna smattrar på. Hi-haten misshandlas fullständigt och exstasen är total.”Rabies” är nog det album jag tycker minst om samtidigt som det innehåller låtar som ”Rodent” och ”Worlock”. Det hör framförandet får mig att genast vilja åka hem och ge ”Rabies” fler chanser.

Pedafly – Ännu en låt från ”Mythmaker”. Inleds lite mjukt med en syntslinga som lurar in oss i en falsk känsla av lungn. Sen barkar det fullständigt. Trummorna maler på och cEvin misshandlar dom stackars syntarna så man tror nästan att dom ska gå sönder. Eller fly av scenen. Man misstänker även att Justin bakom trummorna försöker slå sönder skinnen, så hårt tryck är det.

Worlock – Ja, var ska man börja. När jag pratar med andra fans om vilken Skinny Puppy-låt som är bäst så brukar jag påfallande ofta nämna ”Worlock”. Det gör även dom jag pratar med väldigt ofta. Det här är på något sätt den totala skinny-låten. Stråkarna, syntbasen, trummorna, sången. Allt är i det närmaste perfekt med den här låten. Naturligtvis är det helt fantastiskt att höra den live och se hur bandet bara blöder ut (både bokstavligt med fejkblod och psykiskt med ett framförande från helvetet) låten över publiken. Det här är deras ”Satisfaction”, ”Smells like teen spirit” eller ”Waterloo”. Någon gång skulle jag vilja höra den framföras med full stråkorkester. Sen kan jag dö.

I’mmortal – Enda låten från ”The Greater Wrong of The Right” som faktiskt håller bra klass i jämförelse med den senaste given. Vet faktiskt inte varför dom valt att spela den här då ”Pro-test” var den stora hiten från den skivan. Framförandet är det inget fel på men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag gillar den här låten mindre än det vi hört hittils. Men å andra sidan, det är fortfarande Skinny Puppy och det innebär att även deras sämsta alster är bättre än 99.99% av allt annat som finns där ute. Sen upplever jag tydliga ohGr-vibbar vilket kan vara både bra och dåligt.

Dig it – En evigt klassisk låt. Trumbeatet har antagligen legat till grund för all modern hip-hop som producerats. Eller inte, men det svänger i vilket fall jävligt hårt. Det här är så klassiskt så det nästan blir pinsamt. Tyvär tycker jag dom slarvar bort låten lite i början men det tar sig bra mot slutet. Det är så mycket rytm på en gång så det skulle kunna roa hela Jamaica den närmaste tioårsperioden.

Amnesia – Första låten för kvällen från ”The Process”. En av deras lugnare bitar och även en av mina personliga favoriter. Panoreraringarna som svepar fram och tillbaka framgår tyvär inte särskilt bra live men det är ändå jävligt maffigt. Skulle man tvunget dansa en tryckare till någon Skinny-låt så skulle det nog bli den här. Ganska lungt framförande men ändå med ett ursinne som ligger och bubblar under ytan. Basen är nästan body.

Hardset Head – Även denna är från ”The Process”. Ett album som av många så kallade fans har fått mycket skit under årens lopp och det är helt oförtjänt. Introt är en modern klassiker och brekbeat trummorna är helt fenomenala. Dock blir bristen på livegittarist ganska uppenbart då refrängen brakar igång då det där gruvliga trycket som finns där och väntar inte riktigt uppenbarar sig. Personligen tycker jag det är kul att dom väljer att spela låter från ”The Process” då många inte vill räkna det som ett riktigt album på grund av att bandet faktiskt inte existerade då det kom ut efter deras splittring 1996.

Fascist Jock Itch – Ännu en låt från ”Rabies” och tyvär inte någon av mina personliga favoriter. Jag tycker det bli för mycket muskelindustri och ministry över det hela men live så krossar den naturligtvis allt motstånd. Att Ogre skriker och frustar som en ebolasmittad tjur gör även det sitt för att höja stämningen. Så vitt jag vet så är det här första turnén någonsin dom spelar den här låten. Vansinnestempo och stroboskop är alltid kul.

Haze – Bra och stämingsfull låt från ”Mythmaker” men den hör inte till mina favoriter. Även denna hör till Skinnys lungnare bitar och tyvär tycker jag att spelningen tappar både tempo och moment när den här rullar igång. Potentiell allsångsklassiker när fansen lärt sig texten någon gång i framtiden. Ogre har på sig någon sorts gasmaskhjälm som är jävligt kliche men ändå sjukt ball.

Här går bandet av för obligatoriska extranummersinropet. Då den engelska publiken var ganska lam så gick det väldigt snabbt att få dom inropade. Det var liksom lika bra att kliva på innan det slutades applådera och alla började gå hem.

Far Too Frail – När den här låten pressades på vax första gången var jag fyra år gammal. Ändå håller den fortfarande yppersta klass och ”Remission” har sedan dess vuxit till ett av världens viktigaste EP-släpp genom tiderna. Eller så överdriver jag en aning men samplingen ”This kind of pornography is a matter of artistic creativity” är en tidlös klassiker. Fantastisk old-school känsla infinner sig. Trots att jag knappt inlett potträning när den kom ut.

Blue Serge – Röjigaste låten från ”The Process”. Väldigt rakt på sak, rak sytnbas och rak fyrtakt pulveriserar allt motstånd. cEvin lattjar till det med syntarna under framförandet och låten får nästan en bit-pop liknande karaktär. Låtvlaet hade varit klockrent om det inte hade varit så att det var sista låten dom körde. Ingen ”Testure”, ”Assimilate” eller ”Smothered Hope” alltså.

Låtlistan innehöll både överaskningar och säkra kort. Jag gillar ”Mythmaker” som fan och självklar ska ett band som är på turné spela låtar från den senaste skivan. Men jag kunde ändå inte låtra bli att få en liten känsla av besvikelse över låtvalet. Att hoppa över ”Testure” kan vara ett tecken på galenskap eller genialitet. Det är bara att välja. Men å andra sidan, med en diskograi som den Skinny har under bältet är det i princip omöjligt att inte slakta några heliga kor.

Utöver det så måste jag även klaga lite på publiken. Fok fnyste lite bakom ryggen på en när man dansade som mest och rörde lite på sig. Jag ber inte om ursäkt, står man nästan längst fram på en Skinny Puppy-konsert så ska man väl kunna ta att man i alla fall blir vidrörd av en annan människa? Kanske inte, det är ju ändå England vi pratar om. Landet där folk skulle be om ursäkt för att dom blöder ner dina skor när du just sparkat ner dom (teoretiskt förstås, jag hade inte tänkt att testa). Men Astoria som lokal var klockren för ändamålet. Ljudet var okej och baren var lättilgänglig. Kändes lite underligt att stå och drick ur burk bara.

Summering: Skinny var skitbra. 4.5 av 5 möjliga. Publiken var lite tam och svårflörtad men ändå helt okej. Lokalen var bra, ljudet var tyvär lite grummligt ibland men jag kan tänka mig att det inte är helt lätt att ratta ljud åt ljudterrorister av den här kalibern. Jag skulle utan att blinka göra om resan. Blir det samma läge nästa gång dom är på turné, att dom inte närmar sig norden överhuvudtaget, så blir det nog som så att man drar till London igen.

skinny_puppy_06_06_07-124-copy.jpg

Ett hjärta som fanns på scenen innehållande bokstäverna D R G. Detta för att hedra minnet av Dwayne Rudolph Goettel som dog av en heroinöverdos den 23 augusti 1995.

Annonser

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Sara said, on augusti 17, 2007 at 22:57

    Vafan, stod du typ och förde anteckingar under spelningen eller? :)

  2. trettinian said, on augusti 18, 2007 at 11:09

    Nej men det är ju bara att lägga det på minnet, och så kan man ju använda det kollektiva minnet internet när man är osäker på exakt ordning…

  3. Sofi. said, on augusti 18, 2007 at 18:41

    shit, vad avis jag blir att du fått se dem!
    fascist jock itch hade jag galet gärna upplevt live, då de inte spelade den på
    arvika´04. hur var scenshowen i övrigt, de brukar ju köra på det teatrala stuket?

  4. trettinian said, on augusti 18, 2007 at 20:01

    Scenshowen var väldigt spartansk, med SP mått mätt. Ogre höll på väldigt mycket skuggspel bakom några ”vita” (blodstänkta) dukar och han hade inte en lika avancerad dräkt på sig. Men blodet, gegget och hans suveräna scennärvaro var ju med den här gången också.

  5. Cirkux said, on september 13, 2007 at 07:49

    Jo djävlars så högt det var och som en annan n00b hade jag glömt propparna hemma. Nåja det var det värt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: