stoppa matchen

Vad fan är det som gör löneslaveriet värt att utsätta sig för?

Posted in Allmänt, Jobb, Politik by Micke on juli 31, 2007

Inte är det lönen i alla fall. Jag spenderar galet mycket av min vakna tid med att sitta på ett meningslöst jobb och utföra meningslösa sysslor som inte ger mig ett skit i utbyte. Jag tjänar ganska dåligt. Det finns ingen tid till annat än att åka hem efter jobbet och se till att man är redo för en vända till i den sociala fabriken. En fabrik vars ända syfte är att vi ska reproducera oss själva till samhällsnyttiga idioter som ska vara tacksamma för att vi med egen ”fri” vilja lägger upp våra halsar på stupstocken redo för att halshuggas av kapitalets bödlar när vi inte längre gör någon nytta.

Vad är alternativet? Det finns inget! Vi är alla fast i ett ekorrhjul som bara rullar snabbare ju mer motstånd vi försöker applicera.  Hur ska jag kunna hitta mig själv när det enda jag hinner med är att arbeta hela tiden? Jag har storslagna planer för min existens men hela tiden kommer den förbannade verkligheten och med en bister knackning på axeln påminner den en om att det inte finns något utrymme för mig i den här soppan som kallas yrkeslivet. Det är fan inget liv, det är en påtvingad konstruktion som vars yttersta syfte är att förvägra oss rätten till kontroll och beslutanderätt över oss själva. Det finns en struktur och ju mer tid som passerar desto starkare blir mitt hat. Ett hat som börjar bli så oresonligt starkt att jag börjar missa dom bra saker som trots allt finns i mitt liv.

Tillråga på allt så har det mitt i den känslostorm jag upplevt den senaste tiden börjat dyka upp gamla spöken från förr. Det är bara små och lätthanterliga irritationsmoment men det är ändå saker jag borde ha tagit tag i för länge sedan. Det kanske låter lite väl kryptiskt men jag orkar verkligen inte redogöra för dom historiska aspekterna här. Men det är egentligen inga stora saker. Men den nuvarande siturtionen med arbete och känsloliv gör att jag har svårt att hitta en bra balans i mitt förhållningsätt till vissa saker. Ibland är det bättre att döda det som är sjukt än att försöka med vård. Och idag känner jag för att döda en hel del av mitt gamla bagage. Släpa ut skiten i gränden och avrätta det helt enkelt. Utan några som helst skrupler. Bort med det bara.

Samtidigt som jag sitter här på jobbet och håller på att explodera så finns det även en Lisa som upptar en stor del av mina tankar. Och hon gör mig lugn. Det känns tryggt. Det känns bra. Men så var det ju det här med avståndet. Ett fysiskt avstånd som gör att man blir väldigt frustrerad. Känslomässigt är jag 110% på banan. Jag vet vad jag känner. Men fan vad jobbigt jag upplever det här med 50 mils distans. Just nu.

Annonser

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Sara said, on augusti 1, 2007 at 00:09

    Oj. Buy less, work less heter det. Men jag vet vad du menar. Hur kan det handla om buy less work less nar det du koper ar kaffe, telefonkredit och kanske en eller tva bocker i manaden? Hur kan man nagonsin buy less? Det finns bra arbetsgivare dock. Men kanske inte i Sverige. Och da vore ju avstandet langre an 50 mil och det ar ju uteslutet!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: