stoppa matchen

Trött

Posted in Allmänt by Micke on maj 20, 2007

Jag kan inte sova när det är mörkt ute. Det är det som är hemligheten. Så fort solen går upp och mitt rum fylls av ljus så totaldäckar jag. Om det hade varit så att jag varit arbetslös och inte hade något att göra på dagtid så hade ju det hela inte varit något problem alls. Men nu är jag inte så lyckligt lottad att jag är arbetsbefriad så min nuvarande sömnsituation ställer till en hel del bekymmer. Igår kväll insåg jag till exempel att jag inte orkade åka hem till Elin och gratta henne och Johanna på deras stora dag. Hängde lite i Kortedala istället men som den zombie jag var så beslutade jag mig för att åka hem. Hela kroppen signalerade ”åk hem och sov idiotjävel” och jag lydde. Men när jag väl baxade mig i säng så blev jag klarvaken och pigg. All trötthet rann av mig som vatten på en gås. Jag tänkte inte låta mig nedslås av det nederlaget och bestämde mig för att ligga kvar i mörkret och vänta på sömnen. Men dom kom aldrig. Sen gick solen upp.

Nu sitter man på jobbet med kanske två timmars vila under bältet och mår så jävla dåligt. Allting snurrar och varenda beslut man ska ta tar en evighet att formulera i tanken och ännu längre tid att kommunicera till omvärlden (kunden alltså).

Jag måste verkligen hitta en lösning på detta. Jag ska pröva några av Kaikos och Toffts tips. Långa kvällspromenader, varma bad, sojamjölk med honung och andra huskurer. Hittar jag ingen rutin som råder bot på detta så måste jag ta kontakt med någon vårdperson som kan hjälpa mig. Men jag vill verkligen inte under några som helst omständigheter börja knapra några jävla insomningstabletter. För det är väl det dom kan doktorerna, vifta med receptblocket och leverera parmaceptiska lösningar på världens problem. Jag känner att ju mindre jag har att göra med läkemedel ju bättre är det. Och det handlar om politik för mig.

Egentligen mår jag ju helt okej numera. Vad är det som spökar för mig? Den genomgående känslan är ju förstås grov ångest. Ångesten är en kär gammal vän till mig och jag vet exakt hur klumpen i bröstet känns. Men jag kan för mitt liv inte komma på vad det är som gör att den är så stor och pockar på så mycket uppmärksamhet just nu. Visst, jag har haft en tung period i och med det här böset med Klara och så men jag är färdig med det nu. Jag vet vad jag känner och jag vet vad hon känner, det finns inget mer att analysera där. Jag börjar misstänka att det är stressrelaterat och då främst i samband med mitt arbete. Jag mår inte bra på jobbet. Antagligen är det en summa av massa små saker som har samlat ihop sig i ångestklumpen. Just nu kanske jag ska fokusera på att hitta dom där små sakerna och eliminera dom en efter en.

Nä, det står väl inte på fören jag plockar fram kajalen och börjar lyssna på The Sisters of Mercy igen samt att jag på riktigt kommer att förstå grejen med My Chemical Romance.

insomniajpg.png

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: