År 1297 – Skotska frihetskriget: William Wallaces styrkor tillintetgör en stor del av den engelska nordarmén i slaget vid Stirling Bridge.

År 1973 – I Chile störtar en militärjunta under ledning av Augusto Pinochet den folkvalde presidenten Salvador Allende i en blodig statskupp.

År 2003 – Utrikesminister Anna Lindh avlider av de skador hon har tillfogats i ett knivöverfall på NK i Stockholm föregående dag.

Alla som vet något om verkligheten vet ju att det dom sysslade med i Sovjetunionen knappast var kommunism. Bara för att dom kallade sig kommunister betyder det inte att dom sysslade med något annat en renodlad statskapitalism.

Alla som kallar sovjetsystemet för kommunistiskt måste från och med nu kalla mig för världsmästare på 100 meter. För det är ju vad jag är. Eller?

Och så har dom jävlarna lagt in beordrad övertid på måndag också. Det kanske inte var någon bra idé att börja sparka folk?

Jag kan inte med ord beskriva hur jävla puckat jag tycker att min firma beter sig…

Den senaste veckan har jag råkat ut för otyget ”beordrad övertid”. Det har inte rört sig om särskilt mycket tid egentligen, ca 4 timmar, men då jag båda har principer och är arbetskygg på samma gång så har det slitit ganska hårt på mig. Dom där extratimmarna man blir tvungen att jobba extra karvar med enorm precision ut den sista energin man kanske skulle kunna ha använt till någon sorts självförverkligande aktivitet.

”Tänk om man kanske inte hade sparkat så många… Absurd tanke, jag vet.”

Då har man varit sjukskriven ett tag på grund av diverse hemskheter. Inget som dödade en dock men det är alltid segt att vara sjuk.

Så vad möter en när man kommer tillbaka till jobbet? Jo. En smäll i ansiktet i form av beordrad övertid. Halle-fucking-luleja.

En mamma, en plastfar och en syster var på besök i helgen. Det var fan så trevligt. Lite synd att min familj bor 50 mil bort men det gör ju å andra sidan att när man väl ses så blir det väldigt hjärtligt. Jag längtar lite efter Dalarna nu.

Nu tillbaka till gruvan. Hej och hå!

Jobb.

Det var ungefär allt.

Det är ju inte så roligt så jag lägger upp en rolig video istället.

Såg Antichrist av Lars von Trier på bio igår. Jag kan kott och gott sammanfatta den med ett ”Jaha?”. Lite hårdporrshots, blodiga ejekulationer, övernaturligt mumbojumbo och ett manus med mindre innehåll än min anteckningsbok från min konfirmandundervisning gör tyvärr ingen film. Den var inte det sämsta filmen jag sett men jag känner mig verkligen helt oberörd. Vissa sekvenser var ganska spännande men det jag gillade i filmen hastades snabbt förbi. Ni som känner för lite peniskross och självstympning har något att se fram emot. Ni andra kan gå och se Transformers istället. Det tänker jag göra imorgon.

På något sätt känns det som att den här bilden sammanfattar min dag perfekt.

Måndagmorgnar är pålitliga som tågen på 30 talet. Dom kommer och går i en jämn takt och lasten kan bestå av precis vad som helst.

Nu är vi här i början på en ny vecka. Några planer? Ja, det ska jobbas, jobbas och jobbas. Arvika blir det intet av i år, det får väl anses bestämt nu. Fast det finns fortfarande ett litet fönster öppet och i så fall skulle jag åka ner på torsdag. Men vare sig jag eller någon annan borde räkna med det.

Har på det stora hela haft en riktigt bra helg. Varit både social och aktiv. Vilket rimligtvis är precis det jag behöver vara då jag har valt att vara mer eller mindre socialt passiv den senaste tiden.

Jaja, nya friska tag nere i saltgruvan. Here we go…

…igår var riktigt trevligt. När man stapplar till datorn dagen efter en blöt kväll och upptäcker att man surfat runt på olika adoptionssidor så blir man både lite rädd och glad på samma gång.

Nu är det dags att inte vågrätt läge i soffan och fokusera på att bränna så lite energi som möjligt.