Hösten alltså.

Den har varit över oss ett tag nu men jag har inte ritktigt reflekterat över att den. Hösten. Jag gillar på sätt och vis den här årstiden. För att citera mig själv “För den är full av död och förruttnelse”. Men det ligger nog djupare än ett enkelt vurmande för den årliga undergången. Det är nog förändring i stort jag tycker känns bra. Årstidernas växlingar är en konstant som man förhoppningsvis alltid kan räkna med. Sen är det faktiskt riktigt snyggt med alla brandgula löv som lyser upp lite. Tråkigt nog så är ju som alltid Göteborg helt fel plats att uppleva höst/vinter/vår-delen av året på om man inte är förtjust i regn. Det regnar rätt friskt på sommaren också men då brukar det vara lite mer uthärdligt.

Jag har drabbats av en längtan framåt, efter något nytt. Jag måste bara komma på en bra plan. Sen ska ni få se på fan!

Ett svar till “Hösten alltså.”

  1. Satan Säger:

    Jag har en plan som involverar en bergstop, corpsepaint och en stor tvåhansyxa.. Jag hoppas den snart går i uppfyllelse! Det är samhain nu, ut med dig och skörda kristna :)

Skriv ett svar