Nu krossar vi Ellos

Efter den senaste tidens halvbesvikelser och nederlag så är det dags gör lite segeri. Snart bär det av till knalleland och borta match mot Elsfborgs IF. Som vi slog i förra mötet. Det var ett tag sedan man kom iväg på match nu och det ska bli jävligt kul att åka iväg och träffa alla roliga människor och gaisare.

Igår gick jag så till slut och fikade med Tomas och Jens. Senare åkte jag på Klaras och Eleneores fest. Det var riktigt trevligt,  både fikat och festandet. Men man känner att drickandet börjar gå lite för lätt nu. Dags för en vit månad eller tre. Efter den senaste tidens orgier i sprit och skörlevnad så är det verkligen dags att styra upp en normal nivå på supandet igen.

Fan vad jag dravlar på helt plötsligt. Men det har jag inte tid med… Måste ju duscha och allt sånt…

Heja GAIS!

Hemma igen men är det mindre stress för det?

Fika med Tomas, fest hos Eleneore och Klara och Viva La Fete spelar ikväll. Jag kan inte göra tre saker samtidigt. Så med största sannolkhet lägger jag mig under mitt täcke och hoppas på att allting bara rullar förbi. Gotta love enkla lösningar!

Nu bor vi fyra stycken i kollektivet. Det börjar bli lite trångt nu alltså. Men det viskas och konspireras om en ny lägenhet och om vi får den så kommer livet bli perfekt. Men så var det hela den här biten med att ropa hej innan man är över ån och så vidare. Vi håller tummarna helt enkelt så får vi se var vi hamnar till slut.

Nu ska jag fokusera dom närmaste dagarna på att varva ner och ta det helt lungt. Bara vara. Vilket rimmar lite illa med att jag lovat massa saker och att jag dessutom ska se GAIS på lördag borta i elloslandet. Men det kan ju vara avslappning det med.

Löfblad har slängt upp massa bilder från londonresan på sin facebook. Så om ni är intresserade av det så kan ni ju gå in där och titta.

Låtlista, analyser och lite dravel.

Den här posten skriver jag för min egen skull. Mest för att få ner hela upplevelsen på pränt innan minnet bleknar. Man börjar ju bli gammal nu…

Vi börjar med en genomgång av låtarna dom spelade.

Anger - En klassisk öppningslåt. Eller i alla fall klassisk i den bemärkelsen att det är öppningslåten på deras första live-album “ain’t it dead yet?” som dom släppte 1987. Ogre står bakom en vit duk och håller på med några masker och sitt “vanliga” teatraliska utspel. Trummorna är blytunga och ljudet dunkar redan här sönder mina öron fullständigt.

Ugli - Den här låten har fått blandade reaktioner på diverse skinny puppy-relaterade internetforum. Jag är själv ganska kluven då jag tycker att bandet borde kunna prestera något mer raffinerat i textväg än lite gammal hederlig gammaldags kristendomsbashing. Men live knockar den faktiskt det mesta både i tyng och attityd. Ogre står kvar bakom dom blodstänkta skärmarna och projicerar radband och skräcksymboler mot den blodsplattriga tygytan.

Dogshit - Öppningslåten från deras i mitt tycke bästa album VIVIsecVI. Låten inleds med några släpiga ljudmattor som sakta utkristalliserar sig till introsekvensen och jag exploderar i någon sorts överlycklig entusiasm. Självklart är genomförandet är självklart klockrent. Vad bandet har för sig har jag inget minne av då jag är fullt fokuserad på att sjunga med och dansa.

Tormentor - Måstelåten från Too Dark Park mullrar ut och Ogre gör storstilad entré iförd svarta jeans och ett vitt linne som omdelbart färgas av blod och annat gegg som han kletar in sig med. Här upplever jag att sången dränks av det något mullriga ljudet men jävlar vad trummorna är tunga och eggande. Det är nästan sexuellt rytmiskt.

Politikil - Andra låten för kvällen från senaste given”Mythmaker”, den första var “Ugli”. En av dom starkare låtarna från plattan turnén baseras på. Inte en av deras bästa låtar men den har verkligen sina stunder. Partiet mot slutet när enbart basslingan och trummorna jobbar stenhårt är helt fenomenalt bra. Folk har nämnt att dom har svårt för den “rap” som Ogre kör i den här låter men jag tycker det är ganska ballt faktiskt.

Rodent - En enormt tung syntbas slår sönder det sista spåret av trumhinna jag har kvar i mitt högra öra och trummorna smattrar på. Hi-haten misshandlas fullständigt och exstasen är total.”Rabies” är nog det album jag tycker minst om samtidigt som det innehåller låtar som “Rodent” och “Worlock”. Det hör framförandet får mig att genast vilja åka hem och ge “Rabies” fler chanser.

Pedafly - Ännu en låt från “Mythmaker”. Inleds lite mjukt med en syntslinga som lurar in oss i en falsk känsla av lungn. Sen barkar det fullständigt. Trummorna maler på och cEvin misshandlar dom stackars syntarna så man tror nästan att dom ska gå sönder. Eller fly av scenen. Man misstänker även att Justin bakom trummorna försöker slå sönder skinnen, så hårt tryck är det.

Worlock - Ja, var ska man börja. När jag pratar med andra fans om vilken Skinny Puppy-låt som är bäst så brukar jag påfallande ofta nämna “Worlock”. Det gör även dom jag pratar med väldigt ofta. Det här är på något sätt den totala skinny-låten. Stråkarna, syntbasen, trummorna, sången. Allt är i det närmaste perfekt med den här låten. Naturligtvis är det helt fantastiskt att höra den live och se hur bandet bara blöder ut (både bokstavligt med fejkblod och psykiskt med ett framförande från helvetet) låten över publiken. Det här är deras “Satisfaction”, “Smells like teen spirit” eller “Waterloo”. Någon gång skulle jag vilja höra den framföras med full stråkorkester. Sen kan jag dö.

I’mmortal - Enda låten från “The Greater Wrong of The Right” som faktiskt håller bra klass i jämförelse med den senaste given. Vet faktiskt inte varför dom valt att spela den här då “Pro-test” var den stora hiten från den skivan. Framförandet är det inget fel på men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag gillar den här låten mindre än det vi hört hittils. Men å andra sidan, det är fortfarande Skinny Puppy och det innebär att även deras sämsta alster är bättre än 99.99% av allt annat som finns där ute. Sen upplever jag tydliga ohGr-vibbar vilket kan vara både bra och dåligt.

Dig it - En evigt klassisk låt. Trumbeatet har antagligen legat till grund för all modern hip-hop som producerats. Eller inte, men det svänger i vilket fall jävligt hårt. Det här är så klassiskt så det nästan blir pinsamt. Tyvär tycker jag dom slarvar bort låten lite i början men det tar sig bra mot slutet. Det är så mycket rytm på en gång så det skulle kunna roa hela Jamaica den närmaste tioårsperioden.

Amnesia - Första låten för kvällen från “The Process”. En av deras lugnare bitar och även en av mina personliga favoriter. Panoreraringarna som svepar fram och tillbaka framgår tyvär inte särskilt bra live men det är ändå jävligt maffigt. Skulle man tvunget dansa en tryckare till någon Skinny-låt så skulle det nog bli den här. Ganska lungt framförande men ändå med ett ursinne som ligger och bubblar under ytan. Basen är nästan body.

Hardset Head - Även denna är från “The Process”. Ett album som av många så kallade fans har fått mycket skit under årens lopp och det är helt oförtjänt. Introt är en modern klassiker och brekbeat trummorna är helt fenomenala. Dock blir bristen på livegittarist ganska uppenbart då refrängen brakar igång då det där gruvliga trycket som finns där och väntar inte riktigt uppenbarar sig. Personligen tycker jag det är kul att dom väljer att spela låter från “The Process” då många inte vill räkna det som ett riktigt album på grund av att bandet faktiskt inte existerade då det kom ut efter deras splittring 1996.

Fascist Jock Itch - Ännu en låt från “Rabies” och tyvär inte någon av mina personliga favoriter. Jag tycker det bli för mycket muskelindustri och ministry över det hela men live så krossar den naturligtvis allt motstånd. Att Ogre skriker och frustar som en ebolasmittad tjur gör även det sitt för att höja stämningen. Så vitt jag vet så är det här första turnén någonsin dom spelar den här låten. Vansinnestempo och stroboskop är alltid kul.

Haze - Bra och stämingsfull låt från “Mythmaker” men den hör inte till mina favoriter. Även denna hör till Skinnys lungnare bitar och tyvär tycker jag att spelningen tappar både tempo och moment när den här rullar igång. Potentiell allsångsklassiker när fansen lärt sig texten någon gång i framtiden. Ogre har på sig någon sorts gasmaskhjälm som är jävligt kliche men ändå sjukt ball.

Här går bandet av för obligatoriska extranummersinropet. Då den engelska publiken var ganska lam så gick det väldigt snabbt att få dom inropade. Det var liksom lika bra att kliva på innan det slutades applådera och alla började gå hem.

Far Too Frail - När den här låten pressades på vax första gången var jag fyra år gammal. Ändå håller den fortfarande yppersta klass och “Remission” har sedan dess vuxit till ett av världens viktigaste EP-släpp genom tiderna. Eller så överdriver jag en aning men samplingen “This kind of pornography is a matter of artistic creativity” är en tidlös klassiker. Fantastisk old-school känsla infinner sig. Trots att jag knappt inlett potträning när den kom ut.

Blue Serge - Röjigaste låten från “The Process”. Väldigt rakt på sak, rak sytnbas och rak fyrtakt pulveriserar allt motstånd. cEvin lattjar till det med syntarna under framförandet och låten får nästan en bit-pop liknande karaktär. Låtvlaet hade varit klockrent om det inte hade varit så att det var sista låten dom körde. Ingen “Testure”, “Assimilate” eller “Smothered Hope” alltså.

Låtlistan innehöll både överaskningar och säkra kort. Jag gillar “Mythmaker” som fan och självklar ska ett band som är på turné spela låtar från den senaste skivan. Men jag kunde ändå inte låtra bli att få en liten känsla av besvikelse över låtvalet. Att hoppa över “Testure” kan vara ett tecken på galenskap eller genialitet. Det är bara att välja. Men å andra sidan, med en diskograi som den Skinny har under bältet är det i princip omöjligt att inte slakta några heliga kor.

Utöver det så måste jag även klaga lite på publiken. Fok fnyste lite bakom ryggen på en när man dansade som mest och rörde lite på sig. Jag ber inte om ursäkt, står man nästan längst fram på en Skinny Puppy-konsert så ska man väl kunna ta att man i alla fall blir vidrörd av en annan människa? Kanske inte, det är ju ändå England vi pratar om. Landet där folk skulle be om ursäkt för att dom blöder ner dina skor när du just sparkat ner dom (teoretiskt förstås, jag hade inte tänkt att testa). Men Astoria som lokal var klockren för ändamålet. Ljudet var okej och baren var lättilgänglig. Kändes lite underligt att stå och drick ur burk bara.

Summering: Skinny var skitbra. 4.5 av 5 möjliga. Publiken var lite tam och svårflörtad men ändå helt okej. Lokalen var bra, ljudet var tyvär lite grummligt ibland men jag kan tänka mig att det inte är helt lätt att ratta ljud åt ljudterrorister av den här kalibern. Jag skulle utan att blinka göra om resan. Blir det samma läge nästa gång dom är på turné, att dom inte närmar sig norden överhuvudtaget, så blir det nog som så att man drar till London igen.

Ett hjärta som fanns på scenen innehållande bokstäverna D R G. Detta för att hedra minnet av Dwayne Rudolph Goettel som dog av en heroinöverdos den 23 augusti 1995.

Skinny Puppy, London, Astoria.

Tisdagen började med en molande känsla i magen. Ungefär som på julafton när man var lite mindre. Efter att jag plundrat Saras kylskåp så slöt jag upp med Johan på Waterloo station (som är den andra stationen jag sett i London hittils som är större än Stockholms Central). Vi bästämde oss för att turista lite. Vi såg Stamford Bridge, åkte runt lite i tunnelbanan och gick omkring i centrum. Mest för att fördriva tid. Framåt fyra på eftermiddagen bestämde vi oss för att sätta oss på en pub i närheten av Astoria och dricka lite öl samt vänta in Sara som skulle ansluta direkt från jobbet. Stämningen steg och gladare blev vi.

Sara dök så småningom upp och hon styrde in oss på tankar om mat. Sagt och gjort, vi hamnade på någon kinakrog i något som såg ut som ChinaTown. Gott och billigt var det hur som helst. Nu hade det förstås börjat regna riktigt ordentligt, som det ska göra i England. Vi smackade i oss den sista kina-ölen och drog så äntligen upp till Astoria (om man kollar astorias hemsida så märket man ganska fort att stället har en tydlig hbt-prägel och det tycker jag är extra bra). Väl inne i den svarta lådan till konsertlokal så vidtog väntandet på att Otto von Schirach skulle sparka igång sitt uppvärmningsnummer. Mycket riktigt, mannen som är ett geni och helt kass samtidigt gjorde entre och publiken, inklusive mig, visste om dom skulle skratta eller gråta. Musikaliskt kan man beskriva schirach som någon sorts dödsdisko med arrangemang som ligger nära Fantomas, mr Bungle och den typen av band. Väldigt underligt med andra ord och det fungerade inte så bra heller på den något lojja londonpubliken. Otto klev av efter att bananaSLOTH hade kommit upp och gästspelat. bananaSLOTH är tydligen den senaste artisten som skrivit på för Cevin Keys bolag SubCon.

Efter att inte ha blivit särskilt imponerad av förbanden så hoppades jag verkligen att Skinny Puppy skulle vara i bättre form. Det var dom. När dom klev upp strax efter 21 så påbörjades ett av dom största musikaliska ögonblicken i mitt liv. Dom radade upp klassiker smakfullt blandade med nya låtar. Ogre såg skummare ut än någonsin i bratshästsvans och fejkblodet flödade precis som det ska. Ljudet var tyvär lite burkigt och en finstämde låt som Amnesia (skinnys enda tryckare?) blev nästan helt förstörd på grund av ljudet. Trist förstås men när man dansar och njuter av världens bästa band så märker man knappt av det. Noterbart är att dom inte spelade Testure som väl får anses vara deras största hit. Men vi fick ju Worlock, Dig it, Fascist jock itch, och en hel del andra juveler ur låtskatten.

Efteråt försökte vi förtvivlat hitta ett ställe där vi kunde ta en bärs. Det är lättare att få tag på en öl 23:30 i Falun en tisdagkväll än vad det är i London. Men skam den som ger sig, Sara hittade någon Bar Soho där vi hängde med två nyfunna kamrater. Och jag kan än en gång konstatera att min engelska verkligen suger. Men vad fan, man kan inte göra mer än att försöka göra sig förståd och jag förstår ju vad folk säger till mig aldeles utmärkt. För att vara en bar mitt i Soho tyckte jag det var ganska anmärkningsvärt att dom stängde klockan 01 men det gjorde dom ändå. Hem till Tooting med nattbuss och vi lämnade av Johan någonstans på vägen. Hur stor är chansen att Johans syster bor på samma buslinje som Sara gör? Jodå, så var det i alla fall. London är mindre än vad man tror.

Nu är jag lite lätt bakis och jävligt sugen på engelsk frukost. Får se om jag kan ordna det på något sätt. Den här resan har varit skotskoj. Skinny Puppy förstås, umgås med kompisar och så den helt oöverskådliga varelse vid namn London som pulserar här utanför fönstret. Jag måste nog åka hit snart igen och gå på någon fobollsmatch. Jag har ju nästan lovat att följa med på Stamford och se Chelsea. Måste kräva en gentjänst av Johan i form av sällskap på Emirates och beskådande av mitt Arsenal. Eller så kanske man skulle satsa på ett derby så slår man två flugor i samma smäll…

Jaja, imorgon bitti, jag måste gå upp så tidigt så jag funderar på om det smartaste är att inte lägga sig alls, bär det av hem till Sverige igen. Det ska bli skönt att komma hem och äntligen få landa efter Visby och massor av vansinne. Och så kommer ju Lisa ner och hälsar på nästa vecka. Det ska bli sweet.

Nylandad i London

Så, då var man på saker mark i Tooting. Någonstans i södra London. Shiker, ryssar, andra österupeer och en och annan casualkille har man sett. Tunnelbanan är varm och helt oöverskådlig. Den här stan är på tok för stor för lilla mig. Tur att Sara med varm hand guidar mig.

Imorgon blir det Skinny Puppy! Det ska bli så jävla gött.

Nu är jag bra många mil från Lisa. Det kännsa tungt. Men men, nu ska jag passa på att njuta av den här trippen och så får vi ta puttinuttandet nästa vecka.

Cheers!

Säg den lycka som varar för evigt.

Nu är sablarna och ögonlapparna nerpackade och jag sitter här och försöker summera den senaste veckan. Man kan sammanfatta den här Piratveckan med ett enda ord: Skörlevnad. Det har varit fylla, sång, dans och allmänt svineri. Precis som det ska vara med andra ord. Mängder med rom har druckits, flaggor har ollats och det har ropats okvädingsord till “Jhonny Depp-pirater”. Min känlsa av att folk utan humor inte borde släppas ut i samhället har förstärkts och jag har även funnit en del nya kamrater. Möten, fest, glädje. Fantastiskt med andra ord.

Men nu är det dags att återvända till verkligheten en stund. Förvisso åker jag till London på måndag och det hör ju inte till vanligheterna att man åker dit men syftet med den resan är lite lungnare. Ska bli så jävla grymt att få se Skinny Puppy igen. Jag sitter nästan och hoppar upp och ner på stolen av lycka. Utöver Skinny så ska det även bli grymt kul att få träffa Sara igen och dessutom kommer ju Lövblad finnas i krokarna.

Nu ska jag gå tillbaka till lägenheten och städa undan dom sista träbenen och musköterna. Flyget hem lyfter om några timmar och det känns helt suveränt att slippa guppa omkring på östersjön och åka godsvagn genom hela sverige.

Visby, jag kommer tillbaka till nästa års Piratvecka och då ska ni få se på skörlevnad deluxe.

Lisa, nu får du ta och kommer ner till Göteborg så snabbt som möjligt.

Orkar inte.

Igår skulle det bli en nykter dag. Det blev det inte. Fullare än någonsin stapplade vi omkring i Visby och sjöng våra sånger. Kul som satan men idag är jag en skadad och skändad man. Varenda rörelse kräver eftertanke och minsta ansträngning gör att man börjar kallsvettas. Ush. Jag ska aldrig dricka sprit igen. Jag lovar. Vi satt nera på stranden en stund. Det var mycket trevligt och så där somrigt mysigt. Det måste jag däremot göra om. Fast det blir nog inget mer med den saken den här resan.

Imorgon åker vi hem till Göteborg igen. Det ska bli skönt. Jävligt skönt.

Idag ska jag inte dricka. Eller?

Dalapiraternas fagra flagga.

Visby, stortorget, torsdag, kl 11.03

Fyfan. Nu börjar man bli sliten. Dom senaste dagarna har inneburit skörlevnad av stora mått. Rom, öl, vin, sprit och allt annat man kan tänka sig har runnit genom min törstiga strupe. Kamratskapet har varit storartat och festande har haft en skön prägel av kaos och hysteri. Det har nästan tangerat hovets skörlevnad mellan varven men utan Härskarn, satan och dom andra apostlarna så är det naturligtvis inte samma sak. Men jämförelsen ger ändå en fingervisning om hur illa det har varit.

I tisdags var vi på tornvandring. Det är tydligen en traditionsenlig vandring som genomförs varje år. Själva genomförandet går ut på att man går runt hela ringmuren på utsidan och vid varje torn stannar man och tar en rejäl sup. Jag har ingen aning om hur många torn det finns i ringmuren men det gick i alla fall åt en flaska rom och några starköl på vägen runt.

Igår onsdag så bevittnade jag Tricks eldshow. Det är tydligen en gycklargrupp som varje år genomför en galet spektakulär eldshow helt gratis. Och dom var jävligt bra! Själva tricken, snurrande på eldpinnar och allt sånt är ju standardreportear i såna här sammanhang men det bli jävligt maffigt när ett gäng gubbar gör sakerna samtidigt och synkroniserat. Bra koreagrafi gjorde det hela till ett oförglömligt minne.

Resten av tiden har mest ägnats åt att etablera en piratfirma som kan bevaka våra intressen. Utan att dom vet om det så har vi i Visbypirater utnämnt Dalapiraterna till vår baby-firma. Vi måste ju försvara oss mot dom 800 milwall-fans som enligt rykten är på ingång från England.

Jag ska öpppet erkänna att jag faktiskt var en gnutta skeptisk till hela den här trippen innan jag åkte. Särskilt den underbara lördagen med Lisa innan jag åkte över till Gotland fick mig att vilja stanna hemma och ägna mig åt kärlek istället för skörlevnad. Men jag ångrar inte en sekund att jag åkte hit. Jag har redan bokat in Piratveckan nästa år i min mentala kalender.

Vi funderar på om det ska bli en vit dag idag. Då regnet verkar ha rullat in över Visby för att stanna så kan vi se det som ett teckan på att vi ska ta det lungt idag. Men jag vet inte, det känns ju inte som att jag vill hänga i Fornsalen och göra turistiga saker direkt. Men det är väl bara kroppen som har svårt att vänja sig vid tanken på en dag utan gift. Jävla kroppen. Dumma den.

Visby, stortorget, måndag, kl 08.43

Hittade ett “öppet” wlan hundra meter från lägenheten. “Öppet” i den bemärkelsen att man måste registrera sig hos Telia men det är i alla fall gratis. Good ol´ Telia.

Så nu sitter jag i morgonsolen, mitt i Visby och röker en bakiscigg. Livet är på det stora hela underbart. Igår blev vi alla förstås fulla som svin och stämningen var på topp. Pirater verkar tas emot med blandade känslor på den här ön men jag räknar kallt med att inom en treårsperiod så har medeltidsveckan bytt namn till piratveckan. Och det kommer inte vara några konstigheter med det. Hur som helst så gick jag ut mjukt med att smacka i mig en kvarting rom och sex starköl. Det får sätta nivån så att säga. Det enda problemet är förstås tråkiga och handlar som vanligt om att pengarn håller på att ta slut. Men jag orkar inte nojja äver det nu, för livet är faktiskt helt underbart här ute i östersjön.

Jag ska försöka se till att det kommer upp bilder på oss antingen här på bloggen eller någon annanstans. Oskar kommer antagligen att uppdatera Visbypirater.org inom kort också. Där kan ni för övrig ladda ner lite av den finaste hiphopen som världen har skådat. Det är nog inte många följen här i Visby som festar i takt till egenproducerad musik.

Idag är såvitt jag vet inga stora aktiviteter inplanerade. Jag funderar på att gå på en workshop om medeltida dans. Tanken är ju då att man ska dansa förstås. Arrangören har även utlovat renessans-danser samt att kursen ska bota baksmälla. Utöver det så ska det väl festas igen samt att Johannes och Emma kommer hit idag. Utöver det så finns det en överhängande risk att jag fylleringar Lisa och förklarar i detalj varför jag tycker om henne så mycket och vad jag vill göra åt saken.

Må landsknektar och lajvare darra i skräck inför våra kommande stordåd!

SJ försöker muta mig till tystnad.

Som plåser på såren för SJs strul den senaste tiden så försökte dom idag muta mig med det perfekta vagns och platsnummret. Men den lätta går jag inte på. SJ är fortfarande mina dödsfiender.

Befinner mig för övrigt i fiendeland deluxe. Solna. AIK-land. Jag tittade mig över axeln åtskilliga gånger på vägen hem till Mattias. Jag lever på lånad tid här ute förorten.

Bussen går 04:30 imorgon bitti. Jag tror vi låter bli att sova inatt. Det är inget märkvärdigt med det.

Jag har även hängt med Lisa hela dagen i Stockholm. Helt underbar dag med andra ord.